Det ser ut som om fyra partier skulle dominera det nya parlamentet. Partier är ett begrepp som försvann när partierna förbjöds 1972.

Inlärningsprocess

 De flesta av de 2,8 miljoner röstberättigade har ingen som helst erfarenhet av demokrati och partiväsen. Det är fortfarande tillhörighet till etniska grupper eller familjeband som avgör vem man är lojal med.

Därför blir valet också en inlärningsprocess – som inte alla accepterar: Extrema muslimer har rivit ner valaffischer med personporträtt; det skulle strida mot islams regler.

Saknar partistämpel

Valreglerna är också anpassade till ett land som inte känt till partier. Det är 200 kandidater som ska väljas till landets första demokratiska nationalförsamling, som skulle ha som uppgift att skriva en demokratisk konstitution för landet.

Precis före valet ändrades detta till att ett särskilt råd, som också ska väljas, ska skriva grundlagen.. När det är gjort blir det nya val till ett ”riktigt” parlament 2013.

Av de 200 kandidaterna väljs bara 80 för partierna. De andra 120 mandaten går till individuella kandidater, som alltså saknar partistämpel.

Välbeväpnade miliser

Valet sker i en situation då landet befinner sig i ett stadium av upplösning. Den östra delen runt staden Benghazi har alltid varit i konflikt med centralregeringen som sitter i huvudstaden Tripoli i väst.

Rebelledare i öst har närmast förklarat östra delen som en fristående region. En rad välbeväpnade miliser runt om i landet är de som har makten, centralregeringen är svag eller obefintlig. Ett stort problem är fortfarande alla vapen som är i cirkulation.

Nyckfull och kaotisk

Uppgifterna för ett modernt demokratiskt Libyen är skrämmande många. De etniska och regionala motsättningarna har ökat sedan Kadaffis förtryckande lock har åkt av.

Det krävs att det byggs upp ett demokratiskt parlament, ett partiväsen – och en hel förvaltningsapparat, eftersom landet tidigare styrdes av en nyckfull och kaotisk envåldshärskare.

Frö till ny maktkamp

En stor strid rasar redan om hur många kandidater de olika regionerna får skicka till parlamenetet. Den oljerika, oppositionella östra delen får bara 60 platser i parlamentet, medan det en gång kadaffi-trogna väst får 102 platser och resten tillfaller den glesbefolkade södern.

Detta menar östsidan gör att dess synpunkter inte kommer att kunna påverka hur den nya grundlagen ska se ut. I detta ligger ett frö till nya maktkamper och fortsatt splittring av landet. Bland annat handlar det om hur oljemiljarderna ska fördelas, precis som i Irak.

Fyra partier väntas spela huvudrollen:

• Rättvisepartiet som är det islamistiska Muslimska Brödraskapets parti. Det anklagas för att ha haft alltför nära band till Kadaffi-regimen. Det anses vara bäst organiserade partiet.  
• Hemlandspartiet (al-Watan) är ett annat islamistiskt parti. Framträdande ledare är Abdel-Hakim Belhaj har tidigare varit med i en milis som klassats som terroristorganisation av FN.  
• Nationella styrkealliansen är ett liberalt samlingsparti som leds av det befriade Libyens första tillförordnade premiärminister Mahmoud Jibril.  
• Nationella fronten har sina rötter i östra delen av landet. Den har anor sedan 80-talet och försökte flera gånger mörda Kadaffi.

Bäst rustat är Rättvisepartiet, som var verksamt redan på 40-talet. Men det är inte alls så populärt som i Egypten, där det vann presidentvalet.

Libyer misstänksamma

Brödraskapet har inte kunnat bygga upp de många sociala välgörenhetsinrättningar som motsvarande organisationer kunnat göra i flera arabländer. Att det är en grupp som hämtat sin islamistiska ideologi från källor utanför Libyen, gör också många libyer misstänksamma.

al-Watans ledare har tidigare avvisat demokratin som styrelseprincip, men har säger sig nu vara för demokrati.

Svårt att sia

Det är svårt att sia om valresultatet. En del bedömare menar att det blir ett mycket brokigt parlament som kommer att bildas i det redan splittrade landet. Andra menar att islamisterna får en framträdande plats, gynnade av utvecklingen i Egypten.

Valet skulle ursprungligen ha genomförts den 19 juni men sköts upp till den 7 juli eftersom vare sig röstsedlar eller vallängder var klara. Osäkerheten är stor om valet kan genomföras under ordnade former när stora delar av landet är uppdelade i mer eller självständiga områden.