Det nya Polen under PiS kommer till exempel troligen att försöka få med Sverige och Finland samt de baltiska staterna i ett utökat säkerhetspolitiskt samarbete mot Ryssland. Det skulle vara ett sätt att försöka knyta samman länder där det kan finnas en rädsla för Putins Ryssland.
Man kommer också att arbeta ännu hårdare än den nuvarande regeringen för att få permanent utstationerade Nato-styrkor vid gränsen till Ryssland. På nytt kommer öst- och väststyrkor att stå öga mot öga mot varandra i Europa precis som under det kalla kriget.
Eftersom PiS inte väntas få egen majoritet är dock frågan hur man ska hitta en koalitionspartner.
Toppjobb inom EU
Motståndaren till PiS är den högerliberala Medborgarplattformen, PO, som har styrt Polen i snart åtta år nu.
Ledare under största delen av denna regeringsperiod har varit Donald Tusk, som avgick som premiärminister i december 2014 då han fick ett toppjobb inom EU som ordförande för Europeiska rådet (”EU:s president”).
Under sin tid som polsk ledare förde han en politik som närmade Polen till EU. Att han fick toppjobbet är ett tecken på att man inom EU såg Polen som ett land som var väl förankrat i EU-gemenskapen.
Skräck för EU
Detta är en klar skillnad till hur det var innan Tusk vann det polska valet 2007. Då hade under drygt ett år en PiS-regering under Jarosław Kacziński fört en ytterst nationalistisk politik gentemot EU, som man ansåg alltför mycket dominerat av Tyskland.
Det handlade om att hävda Polens suveränitet och värja sig för alltför stort tyskdominerat EU-inflytande över polsk politik. Polen hotade vid upprepade tillfällen att i praktiken lägga in ett veto mot besluten inom EU – som på toppmöten måste vara enhälliga. Polen var under denna tid något av en skräck för EU-ledningen.
Som det ser ut idag – enligt opinionsmätningarna – kan liknande problem uppstå på nytt. PiS är ett EU-skeptiskt parti, som inte vill överlämna mer makt till Bryssel. Det kommer dessutom att stoppa alla planer att få Polen att ansluta sig till euron.
Ursinnig kampanj
Med en PiS-regering kommer EU:s flyktingpolitik också att få stora svårigheter att fungera. Striderna inom EU om flyktingpolitiken kan bli ännu intensivare.
Den nya PO-premiärministern Ewa Kopacz har till sist gått med på att Polen ska ta emot cirka 6.500 flyktingar.
Det skedde efter en rad turer där den polska regeringen in i det längsta vägrade att godta att 120.000 flyktingar – som nu finns i Grekland och Italien – skulle utplaceras efter en given fördelningsnyckel i EU:s medlemsländer.
Det blev ett beslut som skulle dominera hela den senare delen av valrörelsen med en ursinnig kampanj från PiS mot Ewa Kopacz beslut.
Upprustning
Man kan också räkna med att det nya Polen under PiS kommer att ägna sig mer åt östeuropeiska förhållanden, främst för att formera ett motstånd mot ett fruktat Ryssland.
Redan idag har PO-regeringen bestämt sig för att öka rustningskostnaderna och man försöker få fast utstationerade Natoförband vid gränsen mot Ryssland. Man kan också vänta sig att ett PiS-styrt Polen kommer att luta sig mer mot USA än mot sina västeuropeiska grannar.
PO-regeringen har haft målet – som också är Natos – att försvarsutgifterna ska öka till 2 procent av bruttonationalprodukten.
PO-regeringen har därför lagt fram ett upprustningsprogram på omräknat 346 miljarder kronor fördelat på tio år. PiS går längre och har talat om 3 procent av BNP till försvaret – och man vill helst köpa Polenproducerade vapen.