I Sverige har politiker och makthavare hamnat i blåsväder efter resor, galleriabesök och fester under pandemin. I Storbritannien gjorde premiärministerns rådgivare Dominic Cummings våren 2020 en längre bilresa trots nedstängningen. Just nu är det premiärministern själv som är i fokus – i “partygate”.
Slarv från Boris Johnson och för få i den närmaste kretsen som vågat säga stopp lade grunden för skandalen, tror organisationspsykologen Jonas Mosskin, som jobbar med rådgivning till ledare och ledningsgrupper.
– Jag tror inte att det handlar om maktfullkomlighet, men det kan vara så att politiker och tjänstemän i den här kretsen lever i en egen bubbla med egna normer, vilket pandemirestriktionerna i sig ytterligare har förstärkt. Att det hänt vid så många tillfällen tyder på bristande ledarskap och en problematisk kultur, säger han.
”Har svikit britterna”
Jonas Mosskin pekar bland annat på alkoholkulturen och hur man till exempel firar saker och tackar av kollegor.
– Kanske har man bara fortsatt som innan pandemin utan att tänka på hur det skulle uppfattas utifrån. Det skulle göra det lättare att begripa skandalen. Men det är samtidigt svårt att förstå varför pandemin inte verkar ha nått in till den här kretsen, särskilt eftersom Boris Johnson själv har varit covidsjuk.
Hård retorik från politiker i början av pandemin om kampen mot viruset kan ha bidragit till allmänhetens vrede och besvikelse över festskandalen, tror Jonas Mosskin.
– Vi verkar vilja ha ledare som är moraliska förebilder, särskilt i kriser. Här har Boris Johnson svikit britterna.
Statsvetare: Innehåller två politiska dödssynder
Att ”partygate” både har en moralisk och juridisk dimension, att den är relativt enkel att begripa och att det finns en tydligt utpekad person gör att den har fått stor spridning. Det tror Tobias Bromander, som är lektor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet och har forskat om politiska skandaler.
– Det finns två politiska dödssynder. Den här skandalen innehåller båda. Den första handlar om att politiker måste leva som de lär och inte tro att de står över lagar och bestämmelser. Den andra är lögnen, att inledningsvis förneka något men sedan erkänna, som i det här fallet att man faktiskt har varit på en fest.
Hör Jonas Mosskin och Tobias Bromander om festskandalen i klippet ovan
