Rysslands nationella säkerhetsråd är landets viktigaste kollektiva beslutsfattande grupp. Här tas strategiska beslut om frågor som bland annat rör utrikespolitik och säkerhetspolitik.

Under måndagen hölls ett extrainkallat möte före det att Vladimir Putin erkände Donetsk (DNR) och Luhansk (LNR) som självständiga av Ryssland.

Under mötet fick de tolv ledamöterna komma upp på podiet för att diskutera frågan om DNR och LNR. Men det är en sekvens från mötet som har hamnat i omvärldens blickfång:

När Sergej Narysjkin, chefen för Rysslands utrikesspionage, delade sina åsikter om situationen, blev han flera gånger avbruten av Vladimir Putin som menade att han skulle ”prata tydligt”.

Narysjkin sa tillslut att han stödjer förslaget att “Luhansk och Donetsk ska gå med i Ryska federationen”. Putin svarade direkt:

– Vi talar inte om det, det är inte ens uppe till diskussion. Vi talar om att erkänna deras självständighet eller inte.

Experten: Maktdemonstration från Putins sida

Sergej Narysjkin är inte vem som helst. Han har en lång bakgrund inom säkerhetstjänsten och har jobbat med Putin i över två årtionden.

Martin Kragh, chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet, säger att det tidigare har funnits en diskussion om att det skulle råda en viss typ av jämställdhet mellan medlemmarna i Putins närmaste krets, men att mötet ger ett helt annat intryck.

– Vi har tidigare bara kunnat spekulera om hur relationerna i den innersta kretsen ser ut. Men mötet ger intrycket att Putin ensam är den som fattar beslut. Och att övriga medlemmar enbart har en enda roll, vilket är att bekräfta presidentens uppfattningar.

”Styr alltmer enväldigt”

Mötet var en indikation på att Ryssland, som redan under en lång tid har varit ett auktoritärt samhälle, nu blivit än mer fokuserat kring Putin och hans roll vid makten, menar Kragh.

– Han fjärmar sig ännu mer från övriga politiska eliter, och kommer nu kanske styra och fatta allt fler beslut enväldigt.

Alla medlemmar i säkerhetsrådet är lojala med presidenten, men det var tydligt att det fanns en del osäkerhet i gruppen om beslutet var korrekt eller inte, menar Martin Kragh.

Han säger också att samtliga ledamöter tvingades att verbalt förbinda sig till beslutet att erkänna DNR och LNR, något som åtminstone ett antal personer i rådet inte var särskilt bekväma med.

– Det var ett sätt att binda medlemmarna till beslutet, som är ett allvarligt brott mot folkrätten, säger han.