Minor är ett stort problem i krigsdrabbade länder. Det förrädiska vapnet fortsätter att begränsa människor i sina liv långt efter att krigen avslutats.
– Det är ett stort problem. Människor får det svårt att odla sin mark, och det är också ett problem i boendeområden säger, Victoria Mwakipiti, som tränar råttorna att söka efter minor.
Idag är det närmare sextio länder som fortfarande tampas med nedgrävda minor. Arbetet med att röja upp dem är både tidskrävande och dyrt, men med råttornas insats blir arbetet både billigare och snabbare.
– Den största fördelen med råttorna är att de är väldigt snabba, de söker av ett 200 kvadratmeter stort område på cirka tjugo minuter vilket skulle ta 25 arbetstimmar för en människa, säger Ragna Frans, kommunikatör på APOPO som driver minröjarprojektet.
Har hittat tusentals minor
Projektet där råttorna utbildas i att hitta sprängämnen drivs av den belgiska organisationen Apopo i Tanzania, och det är det första i sitt slag. Hittills har råttorna röjt över elva miljoner kvadratmeter minerad mark och funnit mer än 39 000 minor eller andra explosiva enheter, i sex länder.
Mozambique blev färdigröjt vid årsskiftet, Angola ska vara klart 2018 och Kambodja, där arbetet just påbörjats, beräknas arbetet vara klart år 2020.
Råttornas träning börjar tidigt i livet, redan vid fyra veckors ålder. Då lär de sig känna igen lukten av sprängämnet TNT, totalt tar det nio månader för råttan att bli färdiglärd.
– När de sedan känner den lukten av TNT på fälten krafsar de i marken och markerar att det ligger en mina där, då klickar man och så får de sedan sin belöning, säger Victoria Mwakipiti.
Många användningsområden
Det finns en mängd olika områden där råttorna kan vara till stor hjälp, förutom vid minröjning.
I organisationen Apopos projekt tränas de även i att hitta TBC bakterier i prover, vilket också har visat sig vara väldig effektivt. Råttorna hittar drygt 40 procent fler positiva prover än de redan på labb kontrollerade proverna på väldigt kort tid.
Råttorna skulle även kunna förbättra effektiviteten vid arbetet efter naturkatastrofer. Med en liten kamera fastklistrad på råttan skulle de till exempel kunna hitta människor i rasmassor där ingen annan kan leta sig fram. Detta har redan testats med gott resultat, men då det saknas pengar har de inte kunnat fortsätta det projektet.
Vissa cancerformer avger en doft som råttorna också skulle kunna spåra, och det skulle då räcka med andedräkten från en person.
– Allt som har med dofter att göra, är områden man skulle kunna använda råttor, säger Ragna Frans, APOPO Communications Assistant.