I veckan försökte Yang Linghua resa till Peking med anledning av en marktvist. Hon hävdar att familjens mark stulits och att fadern misshandlats till döds under konflikten.
När det brittiska tv-bolaget BBC skulle träffa henne i byn inför resan blockerades vägen av en stor grupp människor, som angrep journalisterna och slog sönder deras kameror. Nyhetsteamet jagades iväg, och senare omringades deras fordon av ett 20-tal personer som fick sällskap av uniformerad polis och två tjänstemän från det lokala utlandskontoret.
Under hot om ytterligare våld tvingades journalisterna radera bildmaterial och underteckna en bekännelse. Senare skickade Yang Linghuas syster en video som visar hur Yang Linghua förs bort av samma människor som hotade journalisterna.
Lång tradition av protester
Varje år reser många tusentals personer till Peking för att att vädja till landets centrala ledare i ärenden som rör allt från korruption, maktmissbruk, medicinska felbehandlingar till polisbrutalitet. De som fått nej i lokala domstolar kan som en sista utväg registrera sina yrkanden hos det statliga kontoret för brev och besök.
Det här är en tradition som bygger på en utbredd åsikt om att lokala tjänstemän är korrupta och centrala ledare ärliga. Politiskt känsliga möten som Nationella folkkongressen utgör en veritabel magnet för desperata människor som vill lägga fram sin sak.
Samtidigt finns starka krafter som försöker stoppa kritikerna. Det centrala kommunistpartiet vill hålla alla störande element borta från sin omsorgsfullt koreograferade politiska kongress, medan lokala myndigheter inte vill riskera att framstå i dålig dager.
Läs mer: Kinesisk miljardär misstänks ha blivit kidnappad
Riskerar att bli gripna
BBC har talat med en kvinna som i snart 30 års tid har lämnat in yrkanden om längre fängelsestraff för personen som mördade hennes make. Hon berättar att hon varje år sätts i husarrest i tio dagar under folkkongressen.
En man som tänkte resa till Peking för att lyfta frågan om bortförandet av hans son stoppades från att gå ombord på tåget i Guangdongprovinsen.
För de som lyckas ta sig till Peking väntar nya hinder. Utanför kontoret står hundratals personer, som skickats dit av lokala tjänstemän ute i provinserna för att övertala, gripa eller tvinga människor att återvända hem.
Trots allt klarar en hel del personer av lämna in sina yrkanden – speciellt om de ännu inte är kända av systemet. Det statliga kontoret för brev och besök uppger att man hade 250.000 personliga besök 2014, samtidigt som ungefär sex miljoner ärenden kom in runt om i landet.
– Att lämna in yrkanden är en medborgares legala rättighet. Om regeringen ingriper är det maktmissbruk, säger advokat Wang Fei, som representerar en man som rest till Peking nio gånger för att få rätt i en marktvist, till Reuters.
SVT har ändrat sina arbetsrutiner
Även SVT Nyheters team har blivit utsatta för hot och bråk i samband med känsliga intervjuer under åren, och SVT:s nuvarande Asienkorrespondent Susan Ritzén förändrar löpande rutinerna efter de förutsättningarna.
– Det sker i samråd med SVT:s centrala säkerhetsavdelning. Men vi på kontoret i Peking diskuterar alltid säkerheten för dem vi intervjuar. Numera intervjuar vi till exempel inte gärna kända regimkritiker i offentliga miljöer om det går att undvika, utan hellre på hemlig plats, säger Susan Ritzén.
– Det är för att skydda intervjupersonerna och oss också, för att vi ska kunna arbeta under tryggare förhållanden. Och för att försäkra oss om att vi får någon intervju alls, säger Susan Ritzén.
När det gäller ämnen som upplevs som känsliga för de kinesiska myndigheterna, så finns det numera en stor risk att det kommer huliganer som hotar och ibland slår, eller som förstör kameror och tar bildmaterialet.
– Ofta står en mobb mellan journalisten och intervjupersonen. Det är givetvis otroligt hotfullt för dem vi intervjuar. Det händer ju att människor försvinner här, säger Susan Ritzén.
Värst för de intervjuade
Situationen är särskilt känslig i samband med evenemang som Nationella folkkongressen.
– De här dagarna i Kina är många personer som vi gärna skulle vilja prata med hemma och ger inga intervjuer, ibland efter hot och ibland i självvald isolering, för att de inte orkar med mer bråk. Så vi spelar ofta in intervjuer och bilder från känsliga platser på andra tider på året än när de är aktuella, säger Susan Ritzén.
Även om hoten är obehagliga för journalisterna också så är situationen mycket värre för dem som står framför kameran, säger hon.
– Det är de som tvingas leva med eventuella konsekvenser av att ha talat med utländska medier. Och vi måste alla vara väldigt rädda om de människor vi ber vara med, säger Susan Ritzén.
Fördömer trakasserierna
Utrikeskorrespondenternas klubb i Kina fördömer trakasserierna och våldet mot nu senast BBC:s journalister.
”Det här våldsamma försöket att förhindra nyhetsbevakningen är ett grovt övertramp mot den kinesiska regeringens regler för utländska korrespondenter, som uttryckligen tillåter dem att intervjua alla som går med på att bli intervjuade”, skriver klubben i ett uttalande.
Klubben hävdar att myndigheternas trakasserier av journalister i Kina har ökat.
– Ja, det visar undersökningar som klubben gjort och det är väldigt oroande. Och jag märker att rädslan bland dem vi intervjuar ökar – även när det gäller ganska harmlösa frågor. Det är ett väldigt dåligt tecken, säger Susan Ritzen, SVT Nyheters Asienkorrespondent.