Det hade putsats och fejats. Den tillfälliga vallokalen låg ren och inbjudande där intill godisbutiken i vår by på centrala Java. Pak Sugeng hade satt på sig finskjortan. På huvudet bar han en svart enfärgad peci, den traditionella huvudbonad javaneser gärna sätter på sig vid högtidliga tillfällen.

Sugeng var en av 358 röstande i den lilla vallokalen. Han gav mig ett tyst leende tillbaka när jag frågade honom vem han precis röstat på. Pigga ögon bakom glasögon med silverfärgade bågar.

”Fanns bara ett val”, sa han sedan retsamt innan han skyndade vidare.

Den gången, 2014, fick vinnaren och sedan dess sittande presidenten Joko Widodo de flesta rösterna i byn. Motståndaren Prabowo Subianto fick nöja sig med betydligt färre. En stor del av förklaringen till detta är att Joko Widodo, kallad Jokowi, kommer från staden Solo, tjugo minuter bort. Traktens man alltså.

Över 130 miljoner väntas rösta

Nu möts de igen, Jokowi och Prabowo. På nytt står presidentposten i världens mest folkrika muslimska land på spel. Över 130 miljoner människor väntas rösta. Mycket har dock hänt sedan sist. Indonesien är inte riktigt det land det var för fem år sedan.

Jokowi, som av sina anhängare setts som en garant för demokrati och mänskliga rättigheter, har under sina fem år vid makten till exempel kunnat se hur religiösa minoriteter och homosexuella förföljts och attackerats i allt större utsträckning. Även om ingen har beskyllt Jokowi för att själv attackera minoriteter har han ofta kritiserats för att inte försvara dessa tillräckligt.

När det gäller hans motståndare Prabowo ska han enligt rapporter ha lovat hårdföra muslimska grupper inom landet att driva deras frågor om han kommer till makten. Även om han i en intervju med The Guardian nyligen också sa att han skulle vara beredd att försvara Indonesiens system med religiös mångfald ”till sin sista blodsdroppe”

Saudiarabiens inflytande ökar

I stort går det inte att blunda för att de grupper i Indonesien som vill se en mer konservativ tolkning av religionen vunnit mark sedan Pak Sugeng och de andra gick till valurnorna senast. Det har blivit allt svårare att föra en öppen diskussion om ämnen som politik och religiös tillhörighet. Hat och hot haglar över dem som försöker.

Det har också med största sannolikhet blivit allt svårare för presidentkandidater att locka till sig röster från de konservativa utan att då och då hala fram några ess ur rockärmen. Den som öppnar Joko Widodos instagramkonto kan nu till exempel på bild efter bild se hur han innan valet åkt till Mecka i Saudiarabien för att genomföra en umra, den lilla vallfärden, och bland annat träffat Saudiarabiens kung Salman.

Just Saudiarabiens inflytande har ökat mycket i Indonesien. Många av de starka grupper av väljare som slåss för att religionen ska ta än större plats i Indonesien hämtar både inspiration och pengar från Saudiarabien. Landet ses av dessa som ett stort föredöme.

”Aldrig rösta på någon som inte är muslim”

En indonesisk vän som jag alltid sett som modern och öppen överraskade mig nyligen när han sa att han aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på en kandidat som inte var muslim.

”Men det viktigaste är väl ändå att han är en bra politiker”, sa jag.

”Det är klart att han måste vara en bra politiker – och muslim”, svarade min vän.

När Pak Sugeng nu åter sätter på sig sin peci och går den korta grusvägen bort till vallokalen för att lägga sin röst i en av valurnorna står han alltså inför samma val som senast. Prabowo eller Jokowi. Över hela landet gör människor i en av världens största demokratier samtidigt sina val.

Senast blev det jämnt mellan de båda. Så jämnt att båda två inledningsvis utropade sig som segrare, innan Jokowi slutligen förklarades som segrare med 53 procent av rösterna mot 47 för Prabowo.

Nästa gång jag stöter på Sugeng ska jag så klart fråga honom hur han röstade den här gången. Även om både han och jag vet och han leende kommer att skaka på huvudet, innan han svarar.

”Fanns ju bara ett val”.