Det finns flera läger i området och de klättrar på sluttningarna i ett före detta djungelområde, kulle upp och kulle ner av enkla hyddor byggda av bambu. Överallt finns trasigt klädda barn, här föds varje år 30 000 barn.
Sharigo Begum bor i lägret med sin man och sina fem barn.
– Min man kan inte jobba sedan vi kom hit. Han klagar på mig varje dag, ”du har blivit gammal och sjuk”. Det är ett sorgligt liv här.
Kan inte ta sig vidare
Här är de fast, eftersom inget grannland tar emot de muslimska rohingyaflyktingarna. Inte heller i Malaysia, Thailand eller Indonesien är de välkomna.
I augusti 2017 flydde runt 700 000 människor över gränsen från Myanmar till Bangladesh. Efter att hatkampanjer mot rohingierna exploderat i sociala medier drabbades gruppen av våldsam förföljelse.
Mycket är fortfarande okänt om våldsvågen, men mycket tyder på att den största delen utfördes av militära förband från centralregeringen i Myanmar.
Ett vanligt sätt att tortera och döda människor under militärens attacker var att de slängdes på stora eldar, enligt FN drabbades 36 000 personer. Totalt dödades 25 000 rohingier under utrotningskampanjerna, uppger FN.
Oviss framtid
– Vi trodde aldrig att vi skulle komma hit. När de började riva våra hus gömde vi oss i djungeln, och stannade där i tio dagar. På den nionde dagen hade de rivit hela byn. Vi hade ingenting att komma tillbaka till, berättar Sharigo Begum.
Framtiden för rohingierna i flyktinglägrena är oviss. Omvärldens ekonomiska stöd minskar. Lägren administreras av FN-organet UNDP, och resurserna till deras verksamhet minskade med hälften under 2023.
Bangladesh vill inte att rohingyerna ska integreras i samhället och de tillåts inte jobba eller lära sig bengali, det största av de språk som talas i Bangladesh.
Samtidigt pågår intensiva strider i rohingyernas hemprovins Rakhine i Myanmar. Trots det som hänt hoppas alla de som SVT träffar i lägret Cox´s bazar att en dag få återvända till Myanmar.
