Är du i första hand Sammy Djedous mamma eller är du mamma till en terrorist? frågar jag och känner mig i samma ögonblick som en idiot. Vad är det egentligen för fråga? Men Véronique Loute är van, hon har fått frågan förr. Hon viker inte med blicken, men är tyst ett par sekunder och säger sedan kort:
– Jag är båda två. När Sammy ringde från Syrien så sa han alltid ”mamma, det är jag”. Hur kan jag vara annat än hans mamma i det ögonblicket? Jag hörde på hans röst att han var rädd. Det lät alltid som att han ringde i väldigt stökiga och till och med hotfulla situationer då man kunde höra walkie-talkies och skottlossning i bakgrunden. Och jag hörde att han var rädd och behövde mig just då. Men så fort han la på luren så blev han en annan människa, lägger hon till, ett monster som utan att blinka begick terrordåd.
Dog i drönarattack
Det har gått ett år nu sedan Véronique fick det där samtalet hon hade bävat för. Samtalet som berättade att hennes son Sammy var död. Han hade omkommit i en amerikansk drönar-attack mot Raqqa den 26 november 2016, där han levde och stred för IS, eller Daesh som de kallas här i Belgien.
Vi har stämt möte på ett café i centrala Bryssel mitt i julhandeln, mitt bland tungt beväpnade militärer, för att prata om vad det var som hände när Sammy, en helt vanlig belgisk kille med katolsk uppfostran, blev jihadist och terrorist.
Han har var duktig i skolan och katolskt uppfostrad, han gick faktiskt ofta i kyrkan och blev konfirmerad där, säger Véronique. Men när han var 15 år så hände något. Han ville byta skola och började umgås med andra vänner. Han hade träffat en imam som han var helt uppfylld av. En imam som fick honom att konvertera till islam. Jag själv trodde inte att det var så farligt, säger hans mamma. Det var ju bara religion. Men jag var naiv och upptagen av mitt. Jag gick igenom en skilsmässa just då, lägger hon till.
Reste till Syrien
Sedan gick det fort, säger Véronique. Ett par år senare åkte han till Syrien. Han skulle syssla med humanitärt arbete sa han, och vår kontakt blev sporadisk. Först senare efter hans död har jag fått veta att han direkt blev inblandad i planering av terrordåd, framförallt dådet här i Bryssel mot flygplatsen och sannolikt också mot Paris där Salah Abdeslam nu snart ska åtalas. Men han har sannolikt aldrig utfört några dåd.
Först ser Véronique nästan stolt ut ett kort ögonblick när hon pratar om sonens intelligens. Han var bra på planering. Men att han också var en terrorist är svårt att ta till sig.
I början hittade hon på bortförklaringar, men vartefter tiden gick och hon konfronterades med fler och fler bevis så var det uppenbart för henne att Sammy varit en av de ansvariga för planeringen av både dåden i Paris 13 november 2015 och Brysselattacken fem månader senare. Dåd där över hundra människor dödats och flera hundra skadats.
Vad hände egentligen?
– Vad det var som hände kommer jag aldrig få veta, säger Véroniqe. Men jag gör mitt bästa för att öppna människors ögon för vad som sker i samhället. Vi är en grupp mammor till terrorister från Bryssel som träffas och stöttar varanda. Vi ställer upp på intervjuer och vi pratar med terrorforskare. Jag saknar Sammy varje dag och det är tungt att att han är död, säger hon. Men så lägger hon till något som chockar mig:
– Vad ska samhället göra om de inte kan stoppa dessa unga män och deras galna idéer? Det kanske är bättre att döda dem då.
Det är en chockerande rak och pragmatisk analys av en mamma som samtidigt som hon sörjer sin dödade son också inser att samhället inte helt kan skydda sig mot terrorn.
Vi säger adjö och Véronique vandrar ut i Bryssel där betongbarriärer och militärer är en naturlig del av gatubilden i julhandeln.