Den friande domen i hovrätten mot sex pojkar som åtalats för gruppvåldtäkt har väckt starka reaktioner i Sverige de senaste dagarna och röster har också höjts för krav ett lagkrav på samtycke.

I Belgien liksom flera andra EU-länder, bland annat Storbritannien, så nämns just samtycke uttryckligen i våldtäktslagstiftning.

– Det är logiskt, för i 90-95% av fallen är det just den frågan, om det funnits samtycke eller ej, som avgör en våldtäktsdom. Det säger brottmålsadvokaten Saskia Kerkhof i Bryssel till SVT.

Den belgiska lagen listar flera sexualbrott, men definitionen av själva våldtäktsbrottet är både mer begränsad och samtidigt enklare än den svenska.

Rättspraxis avgör

I artikel 375 i den belgiska brottsbalken sägs att:

” Varje form av sexuell penetrering, av vilket slag och på vilket sätt det vara månde, som begås mot en person som inte samtycker till det, utgör ett våldtäktsbrott. Det förekommer inget samtycke i synnerhet om gärningen utförs med våld, tvång eller list, eller möjliggjorts på grund av ett funktionshinder eller på grund av fysiska eller psykiska funktionshinder hos offret. Den som begår brottet ska straffas med fängelse i fem till tio år”.

Advokat Saskia Kerkhof som företrätt flera våldtäktsoffer är nöjd med den belgiska lagstiftningen men säger att hon har svårt att avgöra om själva lagens definitioner i Belgien respektive Sverige, som snarare betonar tvång än bristande samtycke, har någon avgörande betydelse för utgången av ett våldtäktsmål.

– Till syvende och sist handlar det om rättspraxis, säger Saskia Lerkhof till SVT, det vill säga hur domstolarna väljer att tackla bevisfrågorna.

– I de flesta fall jag haft att göra med har det handlat om att bedöma de inblandades trovärdighet och i de fallen är det just rättspraxis snarare än lagstiftning som avgör, säger hon.