Som fjortonåring gick han med i en underjordisk grupp för ett självständigt Israel. Ända fram till 1973 ägnade han sig inte åt politik. Han var i stället en av Israels mest betydande militärer.
Han föddes 1928 i det då brittisk-kontrollerade Palestina. Föräldrarna var ryska invandrare. Hans ursprungliga namn var Aron Scheinermann. År 2006 drabbades han som israelisk premiärminister av stroke och ska sedan dess ha varit medvetslös.
Anklagades för krigsbrott
Han utmärkte sig som soldat redan i Israels första krig när araberna anföll den nybildade staten 1948. År 1953 var Sharon med och grundade en militär enhet – Unit 101 – som han själv ledde.
Unit 101 skulle utföra vedergällningsattacker mot palestinier. Sharon anklagades för att ha gått för långt i fallet Qibya, en by där 42 civila – barn och kvinnor – hittades döda i sina hus enligt FN:s observatörer.
Det utlöste en våg av internationella protester bland annat från USA. Gruppen upplöstes i praktiken då den uppgick i en annan militär enhet.
Under kriget 1956 utmärkte han sig men råkade också i knipa därför att han uppges ha vägrat lyda order. I sexdagarskriget 1967 var han generalmajor. 1971 ledde han en operation för att krossa PLO i Gaza-området.
Startade bosättningsprogram
Han blev politiker först 1973 och var med och grundade högerpartiet Likud. Under premiärminister Menachim Begin (1977-1983) startade han ett program för judiska bosättningar på de områden som Israel ockuperat i kriget 1967. År 1981 gjorde Begin honom till försvarsminister.
Det var en åtgärd som innebar att det palestinska området styckades sönder på ett sätt som skulle ha omöjliggjort det för en framtida palestinsk stat att överhuvudtaget kunna fungera.
År 1982 startade Sharon en omtvistad aktion mot Libanon för att försöka driva ut PLO-ledaren Yasir Arafat och hans styrkor, som hade funnit en fristad i Libanon.
Palestinska angrepp från Libanon var en källa till irritation för befolkningen i norra Israel.
Hundratals mördades urskillningslöst
Han lierade sig med högerkristna grupper i Libanon och när israeliska trupper nått långt in i Libanon gav han en libanesisk högerkristen milis rätt att gå in i de palestinska flyktinglägren Shabra och Shatila.
Uppskattningen om antalet döda går mycket isär: Allt efter källa mördades där mellan 800 och 5.000 människor urskillningslöst.
Sharon försvarade sig med att han gett milisen order att gå in för att leta rätt på kvardröjande palestinska terrorister. Saken utreddes och Sharon tvingades avgå 1983. Han ansågs ha ett personligt ansvar att se till att högermilisen lämnade lägren.
Besök bidrog till intifadan
Men Sharon lyckades göra politisk comeback efter skandalen och var industri- och handelsminister 1984 till 1990. Som bostadsminister 1990-92 satte han igång en stor byggnadsverksamhet, även på ockuperat område, för att få husrum år den mängder av judar som flydde från det sönderfallande Sovjetunionen och senare Ryssland.
År 1999 valdes han till Likuds partiledare. År 2000 gjorde han ett besök på Tempelberget, en helig plats också för muslimerna. Besöket bidrog till ett palestinskt uppror, den andra intifadan, som bottnade i missnöje med att fredsprocessen som inleddes 1993 inte lett till palestinsk självständighet.
Intifadan skapade stämningar i Israel som gjorde att Sharon vann valet 2001 och blev premiärminister.
Utrymde bosättningar
År 2002 startade Sharon en offensiv mot de palestinska områdena på Västbanken för att som det hette rycka upp terrorns infrastruktur. Han startade också konstruktionen av murar och stängsel för att skärma av palestinierna från Israel. Konstruktionen av den så kallade barriären innebar att ockuperad mark spärrades av.
Det finns frågetecken runt Sharon under den följande tiden. Han tycktes vara beredd att följa en internationellt utarbetad tidtabell som förhandlingsvägen skulle skapa en självständig palestinsk stat. Palestinierna ansåg att detta vara en läpparnas bekännelse.
Men han förvånade och retade medlemmar i sitt Likud-parti när han 2005 ensidigt – alltså utan att få något i gengäld av palestinierna – utrymde de judiska bosättningarna i Gazaområdet. Det har spekulerats i att det var en 77-årig realist som insåg att det inte skulle gå att i längden försvara Israels bosättningar i området.
Det hela ledde till att han 2005 grundade ett nytt parti, Kadima, som ansåg sig ligga i mitten.
Mutaffärer och skandaler
Mot slutet av sin regeringstid blandades han in i ekonomiska skandaler men han åtalades aldrig. I januari 2006 drabbades han av en svår stroke. Månaden före hade polisen funnit bevis att hans son var inblandad i en stor mutaffär. Han stod då inför ett parlamentsval där han sågs som vinnare.
Sedan dess har han legat i koma, även om hans son i slutet av 2011 berättade att Sharon kunde röra sina fingrar och hade ögonkontakt med besökare.
Sharon var djupt hatad i den muslimska världen där särskilt Shabra och Shatila-massakern gjorde att han kallades slaktare. Men frågan är hur den åldrande Kadima-ledaren Sharon hade tänkt sig palestiniernas framtid.
Han hade redan utrymt bosättningarna i Gaza. Det finns antydningar om att Sharon planerade en utrymning av stora delar av Västbanken också, men det hann han i så fall inte genomföra innan han drabbades av sin stroke.