Han har de senaste tre dagarna hjälpt flyktingar i lägren i den kurdiska delen av Irak, mot gränsen till Syrien. Hundratusentals har flytt och många bor nu i flyktingläger, en stor del av dem utan varken dricksvatten, mat eller kläder.
– Det är flyktingar precis överallt. Många är uttorkade, har infektioner och saknar mediciner, säger Lokman Atroshi, till SVT Nyheter.
Flyktinglägret är trångbott och mellan 20 och 30 personer ligger i varje tält, de flesta barn.
– Många har diarré eller visar tecken på svält.
Rädda för terrorgruppen
Men för många flyktingar är inte bristen på förnödenheter det värsta, utan rädslan för Isis.
– Många är väldigt rädda och har bevittnat terroristgruppens avrättningar. Barn berättar hur de sett människor bli dödade och kvinnor bli bortrövade. Barnen har bevittnat hur Isis har skurit halsen av människor.
Norska NRK har träffat några flyktingar, bland dem Lozina Khalaf, en av de tiotusentals som flytt Isis i Sinjarbergen. Hon bor nu i ett flyktingläger i Pesh Khabour.
– Vi blev omringade och attackerades med granater och sedan med kulsprutor. Vi bestämde oss för att fly, men det var väldigt tufft och vi svalt nästan ihjäl. Isis tog våra släktingar till fånga och min syster förlorade sin son och sin man i en explosion, men vår familj lyckades fly Isis, säger hon.
NRK har pratat med flera av de överlevande, och de har alla hemska historier. Hassan Ado har också flytt Sinjarbergen och han berättar att hans barn dödats och att flera andra personer halshuggits.
Saknas resurser
Lokman Atroshi berättar att det saknas mediciner och pengar för att kunna hjälpa alla människor. De närmaste dagarna ska han träffa företrädare för olika ambassader och lokala politiker för att försöka få loss pengar till ett fältsjukhus. Han försöker också få svenska myndigheter att ge stöd till flyktingarna.
För det är en kamp mot klockan och det går inte att vänta, för utan snabb hjälp kommer många flyktingar att dö, säger Lokman Atroshi.
– Det är så frustrerande att inte kunna hjälpa människor. Vätskeersättning kostar inte så mycket. Vi behöver omgående internationell hjälp.
– Jag träffade en tjej som förlorat två av sina familjemedlemmar. I hennes ögon fanns inget hopp om livet, hon ville bara ge upp. Hon berättade att hennes syskon blivit dödade av terroristerna.