Liebes Deutschland – kära Tyskland – utropar tidningen Bild med en stor bild på förstasidan av en mur som rämnat. Alla tyska medier vältrar sig i tillbakablickar, berättelser och bilder av platser i staden – förr och nu. Stora bildskärmar visar historiska filmer från murbygget. De svartvita bilderna av delade familjer på varsin sida av taggtråden väcker starka känslor.
Människor stannar upp i tyst reflektion, föräldrar försöker förklara för sina barn vad som pågått – en inte helt lätt uppgift.
Tusentals besöker minnesplatser
I den ljumma höstsolen har tusentals tyskar och turister besökt minnesplatser och tagit bilder vid de delar av muren som finns kvar. Vid Bernauer Strasse har nu stålstänger satts upp längs murens sträckning. Minnestavlor försöker förklara hur situationen var då för människorna vid muren.
Dagens firande kretsar kring Brandenburger Tor och Mitte, den del av Berlin där muren var som tydligast och delade två stadskärnor. Längs den före detta gränsen har nu ljusballonger ställts upp som en påminnelse om murens sträckning mitt i staden.
Ballongerna är laddade med medborgarnas egna budskap för framtiden.
Det otänkbara hände
Det är ett firande fullt av kärlek och starka minnen av en underbar natt då det hände som ingen trodde skulle kunna hända. Före den 9 nov 1989 stod två rivaliserande militärpakter mitt emot varandra vid denna välbevakade gräns. Järnridån som delade hela Europa, inte bara Tyskland, hade öppnats.
Alla minns vad de gjorde den natten, hur de tänkte och kände när de fick höra vad som hade hänt. Det oerhörda, det otänkbara hade faktiskt hänt – de instängda östtyskarna kunde plötsligt fritt ta sig till väst.
Här kan ni läsa min berättelse om den natten.
Svårt att föreställa sig
Men även västberlinarna var instängda av muren. Nu kunde de sätta sig på cykeln och upptäcka landskapet i Brandenburg som omger Berlin, och inte bara vara hänvisade till transitmotorvägen mot Västtyskland.
Mängder av nya hus har byggts på den gamla dödsremsan, det ingenmansland som då var gränsanläggning med minor, vakter och vapen och som nu är helt raderat från kartan.
Unga människor och även många äldre har svårt att att föreställa sig var muren faktiskt fanns. Men det beror också på murens absurditet att man inte kan minnas den. Det normala är nu. Staden, Tyskland och Europa har växt ihop igen, snart 70 år efter andra världskriget.
Klyftan har minskat
De här dagarna talar man inte mycket om de problem som återstår mellan östra och västra Tyskland. Skillnaderna är fortfarande stora – arbetslösheten är 9,7 procent i öst mot 5,9 i väst men klyftan har minskat på senare år. Även utvandringen från före detta DDR har stannat av.
Löneskillnader finns fortfarande men har blivit mindre och den kostsamma moderniseringen av före detta DDR börjar nu ge tillväxt i vissa regioner, framförallt i de södra delarna som till exempel i Sachsen.
När Berlins Staatskapelle ikväll spelar Beethovens ”Ode an die Freude” – ”Ode till glädje” kommer många att gråta en skvätt.
Glömmer de kalla vindarna för en stund
En del kommer att minnas att det även är EU:s nationalsång och att murens fall banade väg för ett enat Europa, en kontinent som upplevt ett kvarts sekel av avspänning och försoning mellan öst och väst.
Vid Checkpoint Charlie flockas turisterna och tar bilder av det kalla krigets soldater i låtsasuniformer.
Få vill idag tänka på den kalla vind som återigen sveper in i Europa – med ökande motsättningarna mellan väst och öst.
Ingrid Thörnqvist fanns på plats och rapporterade från Berlin när muren öppnades. Se hennes inslag i Aktuellt från 1989 här.