Hälften av delegaterna utses av regeringen, de andra väljs, men praktiskt taget alla kandidater är handplockade av regeringen. Ingen, kanske med något undantag, representerar den opposition som i december 2015 vann en jordsskredsseger i parlamentsvalet.
Men allt vad de folkvalda i parlamentet försökt göra har stoppats av Högsta domstolen, vars domare står på president Maduros sida.
Det är troligen för att vingklippa det folkvalda parlamentet ytterligare som Maduro vill ändra konstitutionen. Få i den folkmajoritet som står på oppositionens sida kommer att rösta, och många av dem som kommer att rösta gör det av tvång. Anställda i den offentliga sektorn har fått tydliga varningar att deras jobb är i fara om de inte röstar.
TV: Det här är konflikten inför valet
Risken för överfall för stor
Det är bakgrunden till stämningen i det Caracas jag möter denna gång, kanske mitt åttonde besök här sedan jag kom hit den dag Hugo Chavéz dog, vårvintern 2013. Den dagen var det spänt och oroligt i Caracas. Vid alla mina besök efter det har det varit lugnt och avslappnat utom, såklart, i de fattiga områden av staden där risken att mördas är större än någon annanstans i världen.
Men den här gången är det annorlunda. När jag landade kunde jag inte ta mig till Caracas (som ligger i bergen en timme upp från kusten där flygplatsen ligger.) Vägarna var blockerade, och dessutom var risken för stor att bli överfallen eller rånad av polis eller andra beväpnade människor som finns i vägspärrarna. Så jag fick stanna vid kusten.
Får inte röra mig utomhus utan personlig livvakt
Dagen efter i gryningen gick det att åka. Men närvaron av polis, säkerhetsstyrkor och soldater var mångdubbelt större än jag sett under något av mina besök de senaste fyra åren. Längs vägen fanns till och med en uppställningsplats för pansarfordon.
Och för första gången bedömer SVT att säkerhetsläget i Caracas är så allvarligt att jag inte får röra mig utomhus utan en personlig livvakt.
I stan har oppositionen satt upp mängder av rätt primitiva vägspärrar. För att göra livet svårt för alla och göra tydligt att Venezuela är dysfunktionellt, antar jag. För att försöka stoppa ”valet” i morgon, säger oppositionen.
LÄS MER: Allt fler flyr från Venezuela till Colombia
Minimilön på 100 kronor
Resultatet är i vilket fall att mångmiljonstaden Caracas känns öde. Bilköerna är borta. Få rör sig utomhus. Och eftersom den ”vanliga” brottsligheten är skyhög känns det den här gången inte bra att gå omkring ute med en videokamera, som ju är värd åtskilliga årslöner för många här.
Minimilönen motsvarar omkring 100 kronor per månad. De flesta får ett ”mattillskott” på ett par hundra kronor till förutom lönen. Ska man klara sig på det måste man köa i timtal för att köpa kraftigt subventionerade varor.
För rika besökare som jag finns inte brist på något. Men den spaghetti med ett glas vatten jag åt på hotellrestaurangen i går kväll kostade motsvarande en halv veckolön för en statsanställd.
Demonstrant: Det här kan sluta med inbördeskrig
Och att komma tillbaka på hotellet efter mörkrets inbrott var inte lätt. Mängder av gator avspärrade, nästan ingen gatubelysning, och på sina håll militära lastbilar och bussar med hundratals soldater som väntade på order inför nattens befarade bråk.
– Om jag måste dö så får det bli så, säger en regeringsmotståndare jag är bekant med.
– Det här kan sluta med inbördeskrig, säger en demonstrant jag talar med.
Personligen tror jag inte det, men osvuret är bäst.