Oförutsägbarhet är det som präglar den tillträdande presidenten Donald Trump. Ingenting tycks säkert, allt kan förändras, från ett tweet till nästa. Trumps ibland chockerande åsikter skapar rubriker, men i nästa andetag öppnar han inte sällan dörren för en motsatt ståndpunkt: om Nato, om Putin, om klimathotet, om tortyr. Frågan är om denna inre mansdominerade maktkrets han nu väljer att omge sig med kommer att göra politiken i Vita huset mer förutsägbar.
Troligen blir den inre cirkeln av topptjänstemän i Vita huset, som inte behöver godkännas i Senaten, de kanske viktigaste och mäktigaste efter presidenten själv. Hit räknas Trumps chefsstrateg Steve Bannon, den nationelle säkerhetsrådgivaren Michael Flynn, stabschefen Reince Priebus och Trumps svärson och lojalaste rådgivare Jared Kushner. Vid sidan av den här ”björnligan” finns också en kvinna, tillika rådgivare, Kellyanne Conway.
Två tydliga maktcentrum
Även om denna lilla grupp delar samma starkt konservativa värderingar finns risk för rivalitet och motsättningar redan här. Chefsstrategen Bannon ledde tidigare Breitbart News, sajten som blivit språkrör för högerextrema åsikter (alt-right rörelsen) och bland annat anklagas för att vara rasistisk, kvinnofientlig och antisemitisk.
Om Bannon utgör ett maktcentrum är stabschefen Priebus ett tydligt andra maktcentrum.
Advokaten Priebus utnämning kan ses som en eftergift till moderata krafter inom det republikanska partiet eftersom han, till skillnad från Bannon, är en del av maktetablissemanget i Washington. Vanligtvis är stabschefen en av de sista som i enrum kan diskutera stora beslut med presidenten innan han fattar dem. Steve Bannon har dock försäkrat att de två samarbetade bra under presidentvalskampanjen och att de kommer att fortsätta så.
Hetlevrad, arrogant, slarvig med fakta
Men även om Bannon och Priebus klarar att samarbeta undrar många hur Jared Kuchner, som är ortodoxt skolad jude, och den påstått antisemitiske Bannon kommer att fungera ihop.
Säkerhetsrådgivaren Michael Flynn, före detta militär, påminner om Trump i sättet att byta åsikt och beskrivs som hetlevrad, arrogant och slarvig med fakta. Han har också kritiserats för alltför nära band till president Putins regim. Flynn är uttalat anti-muslimsk och har kallat islam för en cancer.
Till denna omaka grupp hör också Trumps kampanjchef, Kellyanne Conway, den första kvinnan att leda en republikansk presidentkampanj och dessutom vinna.
Conway lyckades med ett ständigt leende förklara och bortförklara presidentkandidatens ofta motsägelsefulla tweets och uttalanden. Hon var en stor tillgång för Donald Trump och betydde antagligen att fler vita kvinnor än väntat röstade på honom. Conway blir nu rådgivare och får troligen fortsätta kommunicera Trumps budskap. Oklart dock om hennes inflytande blir särskilt stort i Trumps annars mycket mansdominerade värld.
Tre militärer
I Trumps kabinett, när det är klart, kommer att finnas andra krafter som kan påverka presidentens politik – kanske framförallt tre militärer.
Den förre generalen James Mattis blir troligen försvarsminister och det är många som hoppas att Mattis blir en motkraft till både presidenten och flera i hans inre krets. Mattis är intellektuell, han är ingen ja-sägare, han har tydliga åsikter: han står för Nato, för sanktioner mot Ryssland, för kärnteknikavtalet med Iran, för en tvåstatslösning i Mellanöstern – bara för att nämna några frågor där en yvig och oklar Trump-linje oroar många.
Men även om Mattis står betydligt fastare i sina åsikter än många andra i kretsen runt Trump är frågan ändå hur stor roll det spelar när besluten fattas.
Oprövat kort
Minister för inrikes säkerhet blir sannolikt före detta generalen John Kelly, en man som beskrivs som ärlig i sina åsikter även om de är obekväma. Kelly skulle också kunna bli en röst som försöker påverka Trump om han anser vägvalet vara fel. Kelly är relativt oprövad politiskt men har stor erfarenhet av invandringspolitik och latinamerikanska kriminella nätverk. John Kellys son dödades i en minolycka under sin militära tjänstgöring i Afghanistan 2010.
Den nye CIA-chefen måste höja moralen i en institution som fått motta hård kritik från den tillträdande presidenten. Mike Pompeo, ex-militär och kongressledamot, är Trumps nominering. Pompeo får en svår balansgång när han ska behålla Vita husets förtroende samtidigt som han ska vinna CIA-folkets. Till skillnad från Trump ser Pompeo Ryssland som det största hotet mot amerikansk säkerhet.
Otydligt och oförutsägbar maktkrets
Sällan har en tillträdande president haft en inre maktkrets som är så otydlig och oförutsägbar som den troliga ovan. Det är omöjligt att säga vilka som kommer att få kliva fram och få ett större förtroende; vilka som blir allierade, eller rivaler och kanske motarbetar varandra; och vilka som vågar stå upp för sina ställningstaganden även om presidenten står på motsatt sida.
Men kanske är Donald Trumps val av medarbetare och ministrar bara symptomatiskt för hans oförutsägbara och motsägelsefulla ledarstil. Kanske kommer ingen enskild av de utnämnda att få något större inflytande. Till slut är det ju, som bekant, presidenten som har sista ordet.