2015 blev ett tufft år för vänsterregeringarna i Latinamerika med recession och korruptionsskandaler i Brasilien, seger för högerkandidaten Mauricio Macri i presidentvalet i Argentina och akut ekonomisk kris i Venezuela med storseger för oppositionen i parlamentsvalet som följd.
Nu står Evo Morales i Bolivia inför en svår utmaning under söndagens folkomröstning som handlar om presidentens möjligheter att ställa upp för omval till en fjärde mandatperiod. Anklagelser om korruption riktas mot president Morales som riskerar att förlora ett val för första gången. Och många frågar sig nu om den vänstervåg som svept över Latinamerika under 2000-talet håller på att ebba ut.
Missnöje orsakade vänstervåg
När Hugo Chávez kom till makten i Venezuela 1999 innebar det början på en vänstervåg som ritat om den politiska kartan i Latinamerika. De traditionella partierna försvagades och i land efter land valdes vänsterledare till presidenter: Brasilien, Argentina, Chile, Ecuador, Nicaragua – listan blev allt längre.
Det var det utbredda missnöjet med 1990-talets ekonomiska åtstramningspolitik under ledning av Världsbanken och Internationella Valutafonden som banade väg för den politiska omvälvningen. De ekonomiska klyftorna hade växt dramatiskt och starka sociala rörelser vädrade sitt missnöje.
Fattigdomen i Bolivia halverades
I Bolivia spelade ursprungsbefolkningen, som saknat politiskt inflytande trots att den utgör över 60 procent av befolkningen, en avgörande roll i protesterna som ledde fram till att Evo Morales valdes till president 2005. Det var ett historiskt ögonblick med starkt symbolvärde när aymara-indianen Morales svor presidenteden.
Evo Morales regering utnyttjade likt andra latinamerikanska länder en gynnsam ekonomisk situation med höga råvarupriser till att fylla statskassan och genomföra omfattande sociala satsningar. Latinamerika är den enda delen av världen där de ekonomiska skillnaderna minskat under 2000-talet och i Bolivia som länge varit Sydamerikas fattigaste land halverades fattigdomen på ett decennium.
Fortsatt beroende av råvaror
Men samtidigt har vänsterregeringarna haft svårt att bryta med Latinamerikas långa tradition av personkult, korruption och klientelism – för vilket de nu straffas i val efter val. Och de latinamerikanska länderna som i stor utsträckning fortfarande är beroende av ett fåtal exportvaror har drabbats hårt av de senaste årens kraftigt sjunkande världsmarknadspriser på olja, mineraler och jordbruksprodukter.
Även om Morales går segrande ur söndagens folkomröstning finns frågetecken inför framtiden. Den ekonomiska politiken, som berömts av ledande finanstidningar som Financial Times och Wall Street Journal, har visserligen genererat hög tillväxt, ökade utländska investeringar och stigande levnadsstandard. Men 80 procent av Bolivias export utgörs alltjämt av råvaror som naturgas och mineraler vilket gör ekonomin mycket sårbar.
Nya röster i politiken
Krisen för Latinamerikas vänsterregeringar innebär inte nödvändigtvis att de traditionella partierna återtar makten. I Bolivia kommer till exempel en betydande del av kritiken mot Morales från vänster. Flera av presidentens tidigare allierade anklagar honom för att vara radikalare i sin retorik än i den ekonomiska politiken. Och vägbyggen genom känsliga naturområden har retat upp ursprungsbefolkningen i delar av landet.
Oavsett vem som sitter vid makten så har Latinamerika förändrats. Under 2000-talet har nya samhällsgrupper gjort entré på den politiska arenan: kvinnor, ursprungsfolk, sluminvånare och hbtq-personer. Det är en utveckling som knappast kan rullas tillbaka. Det politiska landskapet har helt enkelt blivit mer heterogent – och därför också mer oförutsägbart.