Egyptens avsatte president Muhammed Morsi greps av egyptisk militär den 3 juli i år, efter dagar av rekordstora protester i landet mot den sittande presidenten, med krav på hans avgång. I dag, nästan tre veckor senare, är Muhammed Mursi och hans närmaste medarbetare fortfarande fångna. Inga uppgifter om hur de mår eller var de hålls har meddelats av egyptisk militär.
Och medan kritiken mot och kraven på att släppa den borttvingade presidenten växer i omvärlden så sluter i stället många i Egypten upp bakom den mäktiga militären. Bilden av att folket och armén är som en hand är stark. De flesta familjer har också åtminstone en person som arbetar för det militära.
Nära en miljon registrerade soldater i landet
Det är svårt att granska Egyptens försvarsmakt, en militärstyrka som beräknas vara den fjortonde starkaste i världen av Global firepower. Det är den mäkigaste i Afrika, och tillsammans med Israel den mäktigaste i Mellanöstern. Med nära en miljon registrerade soldater och reservister och flera ytterligare styrkor till sitt förfogande är den egyptiska armén en av världens största. Exakt hur stor den är det dock svårt att få uppgifter om.
– Det finns vissa begränsning och faror med att bevaka militären, det finns gränser som vi måste hålla oss inom i vad vi frågar, säger Muhammed El Bahrawy, journalist och militärkorrespondent på tidningen Al-Masry Al-Youm.
Fast själv tycker han det är ganska naturligt att militären inte avslöjar exakt hur många de är och andra strategiskt viktiga uppgifter.
– Det handlar ju ändå om den nationella säkerheten, säger han.
Liten insyn i militärens ekonomi
Militärens ekonomiska styrka och inflytande är det ännu svårare att få grepp om. Med en lång historia av militärdiktatur i landet har en mäktig struktur byggts upp, en som inte behövt redovisas tidigare.
– Det finns inga exakta uppgifter om exakt hur stor den militära ekonomin är, men olika uppskattningar brukar landa på ungefär mellan 20 och 35 procent av Egyptens totala BNP, säger Muhammed El Bahrawy.
Och trots revolutionen har militären fortfarande privata bankkonton utan parlamentarisk insyn, de äger både mark och fastigheter för mångmiljardbelopp. Det kontrollerar vägbyggen och broar och de har egna sjukhus och numera också egna spa och hotellresorter.
De har också intressen i energi- och oljeindustrin och bemannar en nationell bensinkedja. Vid sidan av ren produktion av militär utrustning och andra strategiska produkter, så äger militären även vanliga fabriker som bland annat producerar olika livsmedel, som också säljs till allmänheten i vissa butiker. Militären är i själva verket så oberoende och självförsörjande att den är som en egen stat i staten.
Armén hyllas och kritiken uteblir
Sedan revolutionen 2011, och efter en kritiserad period av militärstyre inför de första fria valen då Muhammed Mursi blev president, har kraven på insyn i militärens ekonomi ökat. Både liberala och islamistiska partiet i landet har begärt större öppenhet, men sedan Muhammed Mursi och hans närmaste medarbetare greps av militären den 3 juli i år och en interimsregering blev utsedd, så har kritiken från många av de övriga partierna tystnat. Istället hyllas armén av stora delar av befolkningen, och även på flera nyhetsredaktioner. Det finns väldigt lite utrymme för vare sig kritik eller granskning av militärmakten i dag.
Shahira Amin blev 2011 känd som statstelevisionchefen och tidigare nyhetsankaret, som sa upp sig och anslöt sig till demonstranterna på Tahrirtorget, mot den sittande presidenten Hosni Mubarak.
Då var hon en hjälte, men i dag, när hon fortsätter att kritisera militärens felsteg, betraktas hon av vissa som en förrädare.
– Jag har blivit hotad, även av andra journalister, och har sett vänner försvinna på sistone. Många ser mig som en Mursianhängare, trots att jag bara jobbar på som frilans och granskar makten som tidigare. Men mig skrämmer de inte till tystnad, säger Shahira Amin.