På restaurangen Kroa i Longyearbyen hänger tjocka täckjackor på krokar mellan borden. Utanför ligger ett tätt mörker över snöiga gator.

Vi är precis i början av polarnatten och solen kommer inte att ta sig över horisonten på flera månader. Men bakom baren lyser en stor gulblå ukrainsk flagga upp rummet.

Restaurangchefen Zandra Zadewasser lyfter på flaggans ena hörn. Bakom: en stor vit byst föreställande Sovjetledaren Lenin. Före kriget var den en väl fotograferad present från den ryska bosättningen Barentsburg.

– Men så fick vi ukrainska flaggan av en familj som bor här och då valde vi att dölja honom, säger Zandra Zadewasser.

”Olägenhet”

De två huvudsakliga bosättningarna på Svalbard är norska Longyearbyen och Barentsburg som ägs av statliga ryska kolgruvebolaget Arktikugol. De två har levt i relativ grannsämja, även under Kalla kriget och Sovjetunionens kollaps.

Sedan kom Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och läget ändrades. Den redan spända relationen surnade ytterligare när Visit Svalbard, den lokala turistnäringsorganisationen, bröt med statliga ryska företag. Vilket i praktiken innebär Barentsburg.

– Det här är en olägenhet för alla men helt klart ett moraliskt beslut, säger Visit Svalbards ordförande Ronny Strømnes.

Beslutet var inte okontroversiellt bland norrmän i Longyearbyen. Många uttrycker stor solidaritet med Ukraina, men säger sig samtidigt stödja kontakter ”mellan folk” .

Känslig fråga

Visit Svalbard har även fått ta emot rena hot.

– Det kom ett sms direkt till en styrelseledamot från en anonym källa på hemskt dålig engelska. ”Tro inte att du är Gud eller bättre än andra. Akta var du går.”

I Barentsburg talar folk försiktigt om det rådande läget.

– Det finns många problem och svårigheter i dag, säger Tatijana Betjer som är rektor i Barentsburgs skola.

– Men det är viktigt att bevara relationen och göra allt man kan för att människor ska fortsätta hålla kontakt.