Ostap beskriver partisanernas aktioner som ovärderliga för det ukrainska försvaret.

– De stressar fienden. Det är svårt att slåss mot människor på deras hemmaplan. De vet hur de kan komma nära fienden och orsaka maximal skada, säger han.

När kriget i Ukraina bröt ut 2014 uppstod en motståndsrörelse i den separatistkontrollerade Donbassregionen – men den var spontan och inte särskilt välorganiserad, enligt Jurij Matsijevskyj, professor i statsvetenskap vid Ostroh-akademins nationella universitet.

– Av den anledningen pågick den inte länge, ryssarna kunde effektivt trycka ner de sporadiska fläckarna av motstånd, säger Matsijevskyj.

Uppgiften: rekrytera partisaner

2021 fick den ukrainska arméns specialförband uppgiften att koordinera en bättre förberedd motståndsrörelse om Ryssland skulle genomföra en större invasion.

– En av deras uppgifter är att skapa partisanenheter bakom fiendens linjer, säger Matsijevskyj och fortsätter:

– Den här enheten agerar också som en direkt styrka vid fronten, med specialoperationer. De agerar också bakom linjen som sabotagegrupper.

Under månaderna före kriget fick allt fler civila militär träning och lärde sig metoder för gerillakrigföring. Redan under invasionens första dagar tog civila upp vapen och gav viktig information till den ukrainska armén, vilket bromsade ryssarnas framfart.

Ockupanterna ökar pressen

Motståndet har under invasionen mynnat ut i ett partisannätverk. Den senaste tiden har ockupationsmakten trappat upp jakten på partisaner, genom fler kontroller av civila.

Kan partisanerna förvärra situationen för befolkningen på ockuperat område?

– Ryssarna har skapat ett helvete. Så länge de blir kvar blir det inte bättre. Det är som ett fängelse utan tak, och för minsta sak kastas man ner i en källare, säger Ostap.