Aleksandr Chodakovskij, militär befälhavare för den självutnämnda republiken Donetsk, skriver på Telegram om felaktiga mineringar och artilleribeskjutning på egna trupper.

”Efter Mariupol-operationen räknade vi ut att vi led de största förlusterna av egen eldgivning. Någon nämnde till och med siffran sextio procent. Detta är ett vanligt fenomen, men hur vanligt beror naturligtvis på befälhavarnas, särskilt artilleristernas, kompetens. ”

Stora problem

Tankesmedjan Institute for the Study of War kommenterar i en rapport att även om siffran i inlägget skulle vara överdriven, visar det faktum att en befälhavare offentligt skriver detta att den ryska styrkan har stora problem.

”Vådabeskjutning förekommer i krig, men aldrig i närheten av 60 procent. Det här visar på brist på kommunikation och koordination mellan de ryska styrkorna”, skriver de i sin rapport.

Välkänt begrepp

Vådabeskjutning, så kallad ”friendly fire” på engelska, är ett välkänt begrepp inom det militära. Det innebär att man beskjuter sina egna av misstag.

– Att helt komma undan ett krig utan vådabekämpning är svårt, bekräftar Rein Pella, lärare i försvarssystem och artilleriexpert på Försvarshögskolan.

Att uppemot 60 procent av de ryska förlusterna i samband med intagningen av Mariupol beror på vådabeskjutning tror han faktiskt skulle kunna stämma.

– När man strider i bebyggelse, då pratar man om korta avstånd. Ibland kan man vara i samma hus, att fienden är på andra sidan väggen. Det här gör det mycket svårare att ha koll på var de egna styrkorna befinner sig.

Andra faktorer på den ryska sidan är dålig precision och gammal ammunition.

– Ryssland har fått förlita sig allt mer på gammal ammunition. Man har inte haft råd eller möjlighet att köpa ny ammunition, konstaterar Rein Pella.