När nyhetsankaret Ri Chun Hee dök upp framför den statliga tv-kameran i Pyongyang i sin traditionella dräkt i dag förstod alla som varit i Nordkorea att det var något viktigt på gång.
Dagens test är visserligen det sjätte kärnvapentestet Nordkorea utfört hittills, men det är det i särklass kraftigaste. Den första provsprängningen 2006 innebar bara en hundradel av kraften i dagens underjordiska test.
Och i Pyongyang var Ri Chun Hees kommentar i dag kring vad Nordkorea ämnar göra med ”det perfekta testet” tydlig.
– Målet är att undersöka och bekräfta precisionen och stabiliteten i teknologin som nyligen utvecklats, för att tillverka stridsspetsar som ska monteras på interkontinentala missiler, det sa Ri Chen Hee energiskt och drog lite på smilbanden.
De flesta håller sig nog för skratt. Oavsett hur sanna alla detaljer kring den ”perfekta” provsprängningen är. Det finns en del att ifrågasätta.
LÄS MER: Nordkorea har genomfört ett nytt kärnvapentest
Kan vara ”upphottad” atombomb
Enligt sydkoreanska försvarsanalytikern Kim Dong-yub vid Kyungnam-universitetet I Seoul rör det sig sannolikt om en ”upphottad” atombomb, inte en vätebomb. Då borde nämligen kraften ha varit betydligt större.
Men David Albright, fysiker och grundare av Institutet för vetenskap och internationell säkerhet i Washington säger till New York Times att det ändå finns starka bevis för att Nordkorea arbetar med termonukleära vapen som vätebomber.
– En så kraftig seismisk aktivitet som över 6 på Richterskalan kräver troligen fusionsmaterial i anordningen, sa David Albright.
Sydkorea vill ha mer avancerade vapen
Fast om det var en fissionsbomb eller en fusionsbomb kanske inte är det viktigaste för världens beslutsfattare idag. Den verkliga sprängkraften i dagens kärnvapentest på norra Koreahalvön handlar om något annat. Svaren på Nordkoreas provokationer börjar handla mer om militär beredskap än om dialog. Inte bara för Donald Trump.
Nu vill Sydkorea diskutera mer avancerade vapen med USA för att kunna skydda sig, två partier i landet säger dessutom öppet att man vill att Sydkorea utvecklar egna kärnvapen. Få i Sydkorea litar på att USA varken kan eller vill skydda landet på det sätt man önskar.
Och även om många experter ifrågasatte Donald Trumps hot tidigare i vår, om att han skulle svara med ”eld och vrede” på Nordkoreas fortsatta hot, så ser vi fler militära förflyttningar i området av många aktörer.
Det är inte bara amerikanska och sydkoreanska stridsflyg som övar på Koreahalvön, Ryssland skickade också ett gäng Tupolev-95M på en ovanlig tur runt halvön för att markera närvaro häromdagen, och därmed också sitt ogillande över upptrappningen, uppgav man i ett uttalande. Rysslands oväntade manöver fick i sin tur upp både sydkoreanska och japanska stridsplan i luftrummet för att eskortera dem därifrån.
LÄS MER: Donald Trump efter kärnvapentestet: ”Nordkorea är en skurkstat”
Ingen enighet om sanktioner
Och vad står egentligen till buds i övrigt mot de nordkoreanska kärnvapnen? Kina och Ryssland har inte varit beredda till kraftigare sanktioner än dem som redan införts. Kina har varit tydlig med att man inte är beredd att medverka till att Nordkorea faller samman. Inget som Xi Jinping eller statsmedier sagt och skrivit idag ger någon annan riktning.
Peking har skarpt kritiserat att Sydkorea och USA övar tillsammans i området, och med scenarier för att försöka slå ut ledarskapet i Pyongyang. Att få den kinesiska ledningen att pressa nordkoreanerna ytterligare med till exempel sanktioner mot oljeexport som flera länder väntas kräva, bland annat Japan, ses som osannolikt.
Och dialogen mellan USA och Nordkorea som många efterlyser har avvisats av Donald Trump. Framtida förhandlingar med Nordkorea om att frysa sitt kärnvapenprogram bedöms uppenbarligen inte ge den säkerhet som USA vill ha. Hotet från Nordkorea skulle givetvis fortsatt vara stort.
Inga lockande militära alternativ
Donald Trump har nu sagt länge att det finns militära alternativ på bordet. Men de innebär ju inte att de är speciellt lockande, något av dem.
Missilskydden som USA har utvecklat under årtionden har inte alls givit dem den kapacitet man önskat. Även under perfekta förhållanden i tester på amerikansk mark så har antimissilsystemen misslyckats med att träffa sitt mål i mer än hälften av fallen.
Cyberkrigsstrategier som USA i hemlighet har utvecklat för att störa ut Nordkoreas missiler digitalt, har inte heller varit speciellt framgångsrikt. Det har emellertid fått effekten att Nordkoreas kapacitet på området har avancerat. Men cyberansträngningarna tycks inte heller ge garantier för skydd mot en interkontinental robot.
Mer handgripliga militära alternativ har också diskuterats. Men den svåra terrängen, med otillgängliga berg och djupa tunnlar i Nordkorea uppge vara ett av hindren. Och direkta missilattacker mot Nordkoreas avfyrningsplatser skulle sannolikt inte kunna slå ut alla mål. Robotarna flyttas hela tiden runt i landet och har också avfyrats från ubåt.
Det finns i själva verket ingen vattentät plan. Ingen som inte riskerar livet på hundratusentals människor i Sydkorea, kanske ännu fler, även med konventionella vapen.
LÄS MER: Sydkorea: ”Vi har kapacitet att straffa Nordkorea”
Upprustning på Koreahalvön
Så vad återstår militärt? En ny kärnvapenupprustning på halvön? Det är inte bara i Sydkorea det alternativet nu diskuteras mer öppet.
Enligt anonyma källor inom den amerikanska administrationen diskuterar även USA om man borde återinföra egna kärnvapen till Sydkorea, som en skarp varning till den nordkoreanske diktatorn Kim Jong-Un. Många rådgivare väntas avråda från det, eftersom det lär höja spänningen ytterligare i regionen.
Frågan är om Donald Trump vill lyssna på råden. Och frågan är vad de första kärnvapnen på sydkoreansk mark på ett kvarts sekel egentligen kan bidra till i det här läget.
Effekterna är svåröverskådliga.