Det brukar kallas det eviga kriget – det som dåvarande presidenten Bush drog i gång efter att närmare 3 000 personer dödats i attacker på amerikansk mark 2001. Först skulle al-Qaida besegras – sedan resten av världens terrorister.

Omvärlden uppmanades att välja sida i kampen mot denna diffust definierade fiende, som skulle stoppas med hjälp av bland annat militära kampanjer i Afghanistan och Irak och ökad massövervakning av civila. Den globala säkerhetsarkitekturen förändrades fundamentalt och kriget mot terrorismen har i hög grad definierat den verklighet vi nu lever i.

”Dålig idé”

15 år senare är resultatet av ansträngningarna – som enligt kongressens utredningstjänst CRS fram till och med 2014 kostade USA omkring 14 000 miljarder kronor – nedslående.

– Att förklara krig mot terrorismen var en synnerligen dålig idé från start. Det är svårt att se något positivt med den här agendan, och grunden ligger i att man inte förklarade krig mot en avgränsad grupp, utan inledde ett krig som saknar gränser i tid och rum, säger Caroline Holmqvist, universitetslektor verksam vid universitetet i Bryssel.

Det är förstås svårt att veta hur världen sett ut om USA inte hade invaderat Afghanistan och Irak, som bland annat anklagades för att stödja terrorism. Men enligt amerikanska Institute for Economics and Peace, som sammanställer Global Terrorism Index, dog nio gånger fler människor i terrordåd år 2014 än 2000.

Definitionsfråga

Den statistiken säger dock mer om vår syn på konflikter än om hur framgångsrik terrorbekämpningen varit, menar Fredrik Lindvall, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut.

– Det är mer ett tecken på en glidning i definitionen av terrorism. Det har alltid funnits väpnade insatser, men terrorismdefinitionen ändrar hela tiden karaktär. I vår globaliserade värld är de utvecklade länderna ofta exponerade för våldsdåd, såväl personal i konfliktområden som olika dåd på hemmaplan, skillnaden är att numera kallas båda slag för terrorism.

Oavsett går det att konstatera att USA och dess allierade misslyckats med att stoppa terroristernas framfart. Grupper som Boko Haram och Islamiska staten (IS), som tillsammans låg bakom hälften av terrordåden 2014 enligt Global Terrorism Index, har vuxit sig starkare i skuggan av västvärldens strategi för kontraterrorism.

”Irak-effekten”

En del kritiker kallar den typen av ökad radikalisering för Irak-effekten.

– Att invadera Irak var ett misstag av gigantiska proportioner. Det fanns ingen koppling mellan al-Qaida och Irak, men det blev ändå Bushs slagfält i kriget mot terrorismen. Det följdes av omfattande civilt lidande och ett land i totalt sönderfall, säger Holmqvist.

– Det går inte att förstå IS närvaro i Irak och Syrien i dag utan att sätta det i sitt sammanhang av den USA-ledda invasionen 2003 och det katastrofala krig som följde.

Men det går inte att svara på om världen blivit sämre eller bättre i kölvattnet av kriget mot terrorismen, enligt Lindvall.

– Huruvida det är diktatorer eller inbördeskrig som skapar mest lidande är svårt att avgöra. Men det är definitivt så att världen har förändrats väldigt mycket av 11 september och insatserna i Afghanistan och Irak, inte minst västvärldens inblandning i väpnade konflikter.