– Jag känner mig utnyttjad, jag känner mig som de som arbetar illegalt utomlands. Men exploateringen sker här i mitt eget land, säger textilarbetaren Yebahirsew Tibebu i staden Hawassa.
Arbete sex dagar i veckan
SVT Nyheter möter 22-åriga Yebahirsew när hon kommer hem till det enkla rum hon hyr tillsammans med en arbetskamrat. Hon är inte kuvad utan förbannad. Egentligen inte i första hand på arbetsgivaren, utan på den etiopiska regeringen som lockar utländska investerare hit med löfte om extremt billig arbetskraft.
– Regeringen och arbetsgivaren har kommit överens om våra löner, det vet hur krävande arbetet är och det är de som är problemet.
Yebahirsew gick i gymnasiet när en rekryterare kom till hennes by.
– De sa att vi skulle få 3.000 birr (1.000 svenska kronor) i månaden. Det är en bra lön, så till och med lärare lämnade sina jobb för att flytta till Hawassa.
För att få anställning gick Yebarhirsew en två år lång utbildning till sömmerska, men när hon började arbeta visade det sig att rekryteraren ljugit.
– Lönen är bara en tredjedel och är man sjuk en endaste dag förlorar man 20% av månadslönen. I snitt tjänar vi 35 birr (10 kronor) om dagen.
Hälften av lönen går till hyran av rummet. Hon äter den billigaste maten och har inte råd med den subventionerade lunchen på jobbet. Den enda lyxen hon kostar på sig är ett refillkort till mobilen, när månaden är slut har hon nästan inga pengar kvar. Hon trivs på jobbet, det är en bra arbetsmiljö och hon blir glad när jag berättar att H&M har gott rykte i Sverige.
– Men i längden går det inte att leva på den låga lön vi får, priset på mat stiger hela tiden, berättar Yebahirsew Tibebu.
Blomstrande industriparker lockar utländska företag
Den indiske direktören för det kinesiska textilföretaget är väldigt nöjd med företagsklimatet här i Etiopien. Företag från elva länder har etablerat sig här i industriparken i staden Hawassa. 14.000 nya jobb har skapats, ytterligare 46.000 ska anställas.
Regeringen här i landet ställer verkligen upp för oss utländska företag, säger Raghav Pattar, vd för Indochine Ethiopia.
Han har arbetat i Etiopien i sex år och har sett en smått fantastisk ekonomisk utveckling. Nya industriparker byggs i en rasande fart över hela landet. Första byggstenen lades i Hawassa för två år sedan, nio månader senare var den stora parken färdig.
– Framtiden för textilindustrin finns här i Etiopien, här genomför myndigheterna vad de lovar och de löser alla problem, förklarar Raghav Pattar.
Den entusiastiske direktören berättar att det etiopiska framgångskonceptet är en kombination av låga löner, bra handelsavtal mellan Etiopien och USA/EU samt skickliga arbetare. Han hyllar H&M och de andra utländska kunderna, de tar verkligen sitt ansvar, säger han och tillägger att de anställdas löner och villkor är marknadsmässiga.
Den svenske kunden
H&M är en av flera textiljättar som förlagt produktion till Etiopien. Det som skiljer H&M från några av de andra är företagets tydliga hållbarhetsprofil, som omfattar bland annat drägliga löner och bra arbetsmiljö. H&M vill inte medverka i en intervju och svara på om tio kronor om dagen är en rimlig lönenivå, men H&M mejlar en skriftlig kommentar från Pierre Börjesson, landchef i Etiopien:
”I dagsläget finns ingen lagstadgad minimilön i Etiopien, men vi är delaktiga i en ILO-studie som syftar till att ge regeringen underlag för framtida löneregleringar. H&M arbetar också aktivt för att skapa förutsättningar för rättvisa levnadslöner i såväl Etiopien som andra länder.”
Börjesson tillägger att H&M, tillsammans med Sida och ILO, också driver ett projekt som ska hjälpa textilarbetare att få kunskap om vilka rättigheter och skyldigheter de har och att lönen tar hänsyn till kompetens, erfarenhet och ansvar.
Den unga textilarbetaren
SVT Nyheter träffar några av Yebahirsews arbetskamrater. De bekräftar att det finns ett stort missnöje med anställningsvillkoren, men de vill inte framträda med namn av rädsla för repressalier. Yebahirsew tycker att arbetsplatsen är bra och hon vill väldigt gärna vidareutbilda sig för att få ett bättre betalt jobb inom företaget. Yebahirsew tror inte att lönerna höjs förrän kunderna trycker på.
– Jag hoppas att konsumenterna får veta hur krävande vårt jobb är och vilken lön vi får. Om de får veta det blir jag glad. Jag hoppas att de kan påverka arbetsgivarna att betala den lön vi förtjänar, säger 22-åriga Yebahirsew.