Det är onsdag den 26 november. Miljöminister Åsa Romson (MP) håller presskonferens inför sin resa till klimatmötet i Lima.

–  Jag kommer till Lima med 500 friska miljoner till den gröna fonden. Pengar som inte tas ur biståndsbudgeten, säger Åsa Romson till SVT.

Hon utlovar fyra miljarder kronor under fyra år till FN:s klimatfond (GFC, Green Climate Fund) och med det skulle Sverige bli den största givaren per capita. 500 miljoner av dessa är nya pengar utanför biståndet, vilket länge har varit ett krav från fattiga länder i klimatförhandlingarna.

Men sedan kommer regeringskrisen och budgetomröstningen där regeringens budget röstas ner och istället blir det alliansens budget som blir gällande.

Åker miljöministern till Lima med tom plånbok?

– Löftet gäller, samarbetsregeringen står fast vid utfästelsen att skjuta till fyra miljarder kronor till gröna klimatfonden under en fyraårsperiod. Riksdagen gav klartecken i och med att höständringsbudgeten antogs den 3:e december, säger Åsa Romson till SVT inför avresan till Lima.

Ingen utbetalning i sikte

Den rödgröna regeringen gick till val på att de inte skulle använda biståndsmedel till att betala det stora bidraget till FN:s klimatfond, den gröna fonden. Men när nu alliansens budget blev framröstad finns det inga extra pengar till fonden.

Risken finns därför att de här pengarna inte blir additionella så som miljöministern utlovat. Och när någon faktsikt utbetalning kommer att ske kan miljöministern inte säga i nuläget:

– Samarbetsregeringen vill att pengarna till gröna klimatfonden ska vara additionella, det vill säga betalas utöver den ordinarie biståndsbudgeten. Så var också förslaget i budgeten för 2015 med 500 miljoner. Detta saknas i alliansens budget. Det betyder att frågan varifrån i budgeten som dessa pengar tas avgörs i och med det planerade nyvalet den 22 mars, säger Åsa Romson.

Kan tas från biståndet

I den nu nedröstade rödgröna budgeten hade klimatsatsningarna finansierats med höjda skatter för höginkomsttagare och höjda miljöskatter. Inga pengarna skulle tas från biståndsbudgeten. Men nu finns risk att det ändå kommer bli så, vilket oroar biståndsminister Isabella Lövin (MP):

– Under några månader kommer vi nu att behöva ägna mer tid till att bedriva valrörelse. Jag hade velat ägna min tid och kraft åt de stora internationella processerna som pågår om bland annat klimatet och post 2015-processen. Det är ett oerhört viktigt år som vi har framför oss. Jag vill inte tappa styrfart där. Men Sverigedemokraterna har lyckats skadeskjuta Sverige i de förhandlingarna nu, säger Isabella Lövin till tidningen OmVärlden.

Var de utlovade pengarna faktiskt kommer att tas från kommer alltså dröja till efter det förmodade extra valet den 22 mars.

FN:s klimatmöte i Lima har pågått sedan den 1 december på tjänstemannanivå. Den kommande veckan ansluter stats- och regeringschefer från hela världen. Målet är att Limamötet ska bereda vägen inför klimatmötet i Paris nästa år. Då ska alla världens länder skriva på ett nytt bindande klimatavtal som ska börja gälla år 2020.

Gått trögt första veckan

Petter Lydén, klimatexpert på Diakonia, är en av de som varit med hela första veckan. Han har varit med på de flesta klimatmötena de senaste tio åren. SVT träffade honom innan avresan och då var han mycket hopfull om att länderna skulle leverera i Lima.

– Första veckans förhandlingar började trögt, men de senaste dagarna har länderna diskuterat konkreta förslag på ett mer konstruktivt sätt. En bra sak var en ändring av arbetssättet i förhandlingarna till ett mer transparent sätt, där alla länders förslag syntes bättre. Det är viktigt för förtroendet i förhandlingarna, säger Petter Lydén till SVT.

Ja, han är fortfarande optimistisk, men skulle velat se fler framsteg efter första veckan.

– En av de mer svårlösta frågorna är hur man ska få till stödet för det som kallas loss and damage, det vill säga när klimatförändringarna leder till förluster av till exempel land eller hela kulturer.

– En annan fråga är den om klimatfinansiering, där de rika länderna, inklusive Sverige, inte velat gå med på särskilt konkreta avtalstexter.