Simon Chadwick använder fotbollslaget Newcastle som exempel när det kommer till sportswashing. Foto: SVT/Reuters

Tre frågor om sportswashing – hur man tvättar sin image med sport

Uppdaterad
Publicerad

Diktatorer kämpar om stora mästerskap, medan oligarker och kungahus shoppar fotbollslag. Supportrar hyllar miljardrullningen, kritikerna säger att det handlar om sportswashing.

När Saudiarabiens statliga investeringsfond (PIF) tidigare i år köpte 80 procent av fotbollsklubben Newcastle United var det många fans som jublade. Men människorättsorganisationerna kritiserade affären och menade att det är ett exempel på sportswashing.

Termen ”sportswashing” syftar på hur stränga regimer använder sig av sportevenemang och klubbar för att manipulera uppfattningen av landet och samtidigt flytta fokus från bristfälliga mänskliga rättigheter. Ordförande för PIF som nu äger 80 procent av Newcastle är Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman, som har pekats ut som ansvarig för mordet på den regimkritiske journalisten Jamal Khashoggi 2018.

Utrikesbyrån

Enligt Human Rights Watch blir sportswashing allt vanligare, andra exempel är OS i Kina och VM i Qatar. Men funkar det att tvätta sin image med hjälp av stora sportevenemang och är det alltid dåligt när länder som bryter mot mänskliga rättigheter anordnar stora tävlingar?

Klicka på klippet ovan för att se Simon Chadwick, professor i idrottsindustri, berätta mer om sportswashing och se mer i Utrikesbyrån: Blodsport på SVT Play.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Utrikesbyrån

Mer i ämnet