Avtalet som förhandlades fram i Paris i december skrevs under av över 170 länders representanter i FN:s generalförsamling på fredagen. I ceremonin deltog ett 60-tal statsöverhuvuden.

Undertecknandet är framförallt symboliskt. För att avtalet ska träda i kraft måste det senast 2020 också ratificeras av minst 55 av de 195 länder som enades om avtalet i Paris. De länderna måste också stå för minst 55 procent av de globala utsläppen.

Romson deltog

– Att så många av världens ledare samlas i FN för undertecknandet visar att klimatlöftena från Paris står starka och länderna menar allvar med att tillsammans stoppa klimatförändringarna, säger miljöminister Åsa Romson (MP) i en skriftlig kommentar.

I sitt tal som Romson skulle hålla efter undertecknandet uppmanade hon länderna att ”gå från ord till handling” och hon räknade med att ”framtida generationer kommer att komma ihåg Parisavtalet som det avtal som rädda världen som vi känner den”.

Ej bindande

De löften om utsläppsminskningar som länder gjort är inte juridiskt bindande i Parisavtalet. Löftena räcker heller inte till för att nå målet att begränsa jordens uppvärmning till väl under två grader. Därför har världens länder enats om att ha en global översyn av klimatavtalet 2018 och att de nationella klimatplanerna ska uppdateras vart femte år med start 2020.

Frankrikes president Francois Hollande uppmanade världen och i synnerhet EU att ratificera avtalet så snabbt som möjligt. Den svenska regeringen driver att EU-länderna ska ratificera avtalet samtidigt och senast under 2017. Det kan dock inte ske förrän EU lyckats enats om hur ansvaret för unionens utsläppsminskningar ska fördelas.