Vätebomben, även kallad H-bomb eller termonukelärt vapen, bygger på en samling små lätta atomkärnor och den energi som frigörs när dessa slås samman och bildar en tyngre atomkärna.
Det är en så kallad fusionsbomb, till skillnad från atombomben som är en fissionsbomb.
Så går det till
För att vätebomben ska detonera används en atombomb som ”tändhatt” som utlöses och ger en temperatur på miljontals grader vilket gör att resten av sprängningsprocessen sätts igång.
Vätekärnor smälter samman till helium (en så kallad fusion) och bildar enorma mängder energi – och det som alltså är det kraftfullaste kärnvapnet i världshistorien.
Testades på 50-talet
Teknologin testades första gången 1952, då USA genomförde det första vätebombsprovet i Stilla havet. Bomben, som kallades ”Mike” vägde över 60 ton.
1961 provsprängdes vätebomben ”Tsar Bomba” av dåvarande Sovjetunionen vid ön Novaja Zemlja i Norra ishavet.
Bomben hade en sprängverkan på mellan 50-58 megaton TNT och orsakade den kraftigaste explosionen världen har skådat – omkring 4.000 gånger starkare än atombomben som fälldes över Hiroshima 1945.