Hennes kristdemokratiska CDU tillsammans med den bayerska broderpartiet CSU ligger på 38-40 procent i opinionsmätningarna. Men en varning för dessa opinionssiffror finns: Ungefär en tredjedel av väljarna har ännu inte bestämt sig, enligt ett opinionsinstitut.

Merkel är Tysklands populäraste politiker. Hennes socialdemokratiske utmanare, förre finansministern Peer Steinbrück ligger långt efter henne när det gäller personliga sympatier. Hans socialdemokrater, SPD, har legat på 25-28 procent.

Inte okomplicerat för Merkel

Men läget för Merkel är inte okomplicerat. Hon har nu i fyra år kunnat regera tillsammans med liberalerna, FDP, som 2009 gjorde ett bra val och fick 14,6 procent av rösterna, medan Merkel fick knappt 34.

Men nu har FDP halkat efter. I delstatsval efter delstatsval har de fallit för femprocentspärren och kastats ur parlamenten. Det hände senast i förra söndagens delstatsval i Bayern.

Merkel har sagt att hennes främsta koalitionspartner är liberalerna. Tendensen under flera månader har varit att liberalerna ligger illa till, men allt kan hända när det gäller dem. Siffrorna för småpartierna har en felmarginal på cirka två procent vilket gör deras ställning svår att bedöma.

Taktikröstning

FDP har räddats undan femprocentspärren flera gånger genom att CDU-are taktikröstat på liberalerna. Dock finns också de som idag ser ett motsatt scenario: FDP har varit uträknat så länge att många anser en röst på partiet är bortkastad.

Socialdemokraterna, SPD, har gjort en stor sak av att Merkels regeringsprojekt riskerar att misslyckas – och att det redan har misslyckats ute i delstaterna. Men de har lika stora koalitionsproblem själva. Det som komplicerar för SPD och De Gröna är att deras siffror inte räcker för att bilda en regering.

De skulle i så fall förena sig med vänsterpartiet Die Linke för att ha en chans att få mer än Merkel med FDP. Och en sådana koalition utesluter både SPD och De Gröna.

Vänstern är ett slags utstått parti som ingen vill regera med. Därför kompliceras bildandet av regeringen om det inte finns en entydig majoritet för de båda traditionella blocken. Partiet väntas få 8-10 procent, vilket alltså försvårar för de etablerade partierna när de ska få ihop en regering.

CDU:s försprång framför SPD har bara ökat under året. Ett slag såg det ut som om SPD skulle få god draghjälp av De Gröna, men i det bayerska valet gjorde dessa ett dåligt val jämfört med förväntningarna.

Räcker inte för röd-grönt

Och så ser det också ut att bli i förbundsdagsvalet på söndagen. Det tycks inte räcka för en röd-grön koalition heller. För något år sedan låg De Gröna över 20 procent, nu är de under tio procent i mätningarna.

Om nu liberalerna skulle ramla ur förbundsdagen är då enda utvägen för att få en majoritetsregering att ingå en så kallad stor koalition mellan CDU/CSU och SPD. Det går envisa politiska rykten att det är det som SPD nu satsar på – att det röd-gröna projektet för tillfället är lagt åt sidan.

Ett nytt orosmoment för de stora partierna är att opinionsmätningar tyder på att missnöjespartiet Alternative für Deutschland, som är euro-fientligt, skulle kunna komma in i förbundsdagen. Om det skulle ske anses det närmast självklart att det blir en stor koalition.

I en stor koalition skulle fortfarande Angela Merkel vara förbundskansler. Den socialdemokratiske utmanaren Peer Steinbrück har sagt att han inte vill bli minister under Merkel, fast han var finansminister under henne i den förra stora koalitionen, som regerade 2005 till 2009, och då fungerade han bra tillsammans med henne.

Teoretiska möjligheter

Det finns alltså en teoretisk möjlighet att de tre oppositionspartierna SPD, Gröna samt Vänstern (Die Linke) skulle kunna bli större än CDU och FDP. Men en sådan koalition har både SPD och De Gröna uteslutit. Men om siffrorna blir sådana, betyder det ju att Merkel inte får en egen majoritet.

Och då är vi tillbaka till den stora koalitionen som enda lösning. Om man undatar en koalition mellan CDU och De Gröna, vilket faktiskt en gång har förekommit på delstatsnivå.

Europa en stötesten

För EU och världen är frågan om detta ändrar på Merkels tuffa hållning när det gäller finanskrisen i Europa. Merkel står för drastiska sparåtgärder som ibland får kritik från till exempel USA.

SPD har sagt att det ska finnas ett större moment av investeringar och tillväxttänkande, alltså inte bara neddragningar utan också ökade statsutgifter för att stimulera tillväxt i krisländerna.

Detta kan bli en av de stora stötestenarna i den kommande regering. Samtidigt har Merkel stöd för sin tuffa hållning bland en stor del av väljarna som menar en rad stater i det övriga Europa slösar och lever på tyskt understöd.