Jag har under de senaste dagarna pratat med många venezuelaner som inte kommer att rösta. Det rör sig om personer som röstat i tidigare val – såväl regeringsanhängare som oppositionella. På Caracas gator är det glest mellan valaffischerna. Och vid president Nicolás Maduros kampanjavslutning var det mindre folk än det brukar vara på socialistpartiets valmöten, långt från uppslutningen under företrädaren Hugo Chávez storhetstid. 

Maduro favorit trots krisen

Venezuela har världens största kända oljereserv men landets ekonomi är i dag i fritt fall. Inflationen är världens högsta och ligger på omkring 13 000 procent. Orsaken är en kombination av oljeberoende, misskötta statsfinanser, korruption och misslyckade förstatliganden av företag.

Hur kan då en president som regerat under en ekonomisk kris som saknar motstycke i landets historia ändå vara favorit till att vinna presidentvalet? Det handlar till stor del om att oppositionen är splittrad – mellan de som deltar i valrörelsen och de som kallar Maduro för diktator och avfärdar valet som ett spel för gallerierna.

Stora delar av oppositionen bojkottar valet

Dessutom finns det fortfarande delar av Venezuelas befolkning som har starka band till det politiska projekt som påbörjades 1998. Det handlar framförallt om fattiga venezuelaner – personer som upplevde att Chávez var den första presidenten som såg ut som dem och som tog deras livssituation på allvar. Och även om de nu ser hur landet bokstavligen faller samman så består deras lojalitet med socialistpartiet. Och krisen förklaras med att Venezuela är utsatt för ett ekonomiskt krig lett av USA. 

De oppositionspartier som argumenterar för en valbojkott pekar på att valmyndigheten kontrolleras av regeringen, att några av de mest namnkunniga oppositionspolitikerna inte kan kandidera eftersom de stoppats av rättsväsendet eller befinner sig i exil, att en betydande del av landet befolkning har lämnat landat och inte har möjlighet att rösta och att de internationella valobservatörer som närvarar kommer från länder som är allierade med Venezuela.

Falcón behöver ett mirakel

För Maduro och regeringen handlar valdagen framförallt om att få upp valdeltagandet för att försöka ge legitimitet åt ett val som redan ogiltigförklarats av stora delar av det internationella samfundet. Och socialistpartiet har vid tidigare val visat att de har förmågan att mobilisera sina väljare med hjälp av statsapparatens muskler.

Den tidigare Chávez-anhängaren Henri Falcón är den oppositionskandidat som ligger bäst till i opinionsundersökningarna. Men många inom oppositionen ser honom inte som en riktig oppositionell utan någon som regeringen släppt fram för att få valet att se demokratiskt ut. Om Falcón ska ha en chans krävs det ett mirakel – att personer som tänkt stanna hemma i sista stund bestämmer sig för att försöka rösta bort Maduro.

Stort intresse i Latinamerika

Valet i Venezuela följs med stort intresse långt utanför landets gränser. Inte minst i övriga Latinamerika där situationen i Venezuela blivit ett slagträ i debatten. Regionens tre folkrikaste länder – Brasilien, Mexiko och Colombia – väljer presidenter i år och vänsterkandidaterna tvingas ständigt värja sig mot anklagelser om att de kommer förvandla sina hemländer till ekonomiska härdsmältor likt den i Venezuela.