Det är studiero och en positiv känsla i klassrummet. Många har inte varit här mer än ett år, men använder sig av svenskan så långt det är möjligt.

– Det är jätteroligt i skolan. I Afghanistan kunde vi inte gå i skolan men i Sverige är det jätteroligt. Lärarna är jättesnälla och varje dag lär vi känna nya kompisar i skolan, säger eleven Yasin Alizada som egentligen heter något annat.

”Jag har ont i hjärtat”

Men hos de afghanska ungdomarna finns en oro. Sverige har nyligen tecknat ett avtal med Afghanistan och Migrationsverket skärpte i somras sin praxis. Det har ökat sannolikheten för att de som bedöms sakna skyddsbehov ska skickas tillbaka när de fyller 18 år.

– Jag är orolig. Vad ska vi göra om vi skickas tillbaka till Afghanistan? Jag har ingen familj i Afghanistan. De bor i Iran. Jag har aldrig varit i Kabul. Jag vet inte vad jag ska göra i Afghanistan. Jag har mycket ont i hjärtat, säger Yasin.

Det är vanligt att många afghanska flyktingar inte har någon släkt kvar i Afghanistan. Familjerna har flytt till grannländerna för länge sen – ofta en flykt från förföljelse på grund av religiös eller etnisk tillhörighet.

Avtal mellan Sverige och Afghanistan

På Svenska Afghanistankommittén är man tveksam till det avtal som Sverige och EU kommit överens om med Afghanistan. Avtalet som bland annat innebär att Afghanistan lovar att ta emot även dem som skickas tillbaka med tvång. I utbyte mot att Sverige och EU bekostar visst bistånd för de hemvändande.

– De utan nätverk bör inte skickas tillbaka. Statens sociala nätverk är väldigt svaga i Afghanistan. Unga människor, kvinnor och familjer med barn som inte har ett nätverk i landet bör inte skickas tillbaka, säger Anna-Karin Johansson, generalsekreterare för Svenska Afghanistankommitén.

Dessutom tillhör många ensamkommande afghanska ungdomar folkgruppen Hazarer, som är en etnisk och religiös minoritet i Afghanistan. Hazarer är shiamuslimer, och har länge diskriminerats i Afghanistan – därför har många bosatt sig i Iran.

Flera massakrer på hazarer har dokumenterats, bland annat otaliga övergrepp med dödlig utgång.

Lärare reagerar

I en debattartikel i Svenska Dagbladet protesterade nyligen 300 lärare mot regeringens planer på att skicka tillbaka allt fler afghaner. Lärare som dagligen möter elever som förlorat hoppet.

– När barnet i fråga pratar med mig och säger: ”det är meningslöst. Mitt liv är meningslöst, allt jag gör är meningslöst”, så finns det inte riktigt någonting jag kan sätta emot, säger läraren Emmy-Linda Svensson.

I klassrummet hänger barnkonventionen på olika språk. En text om barns rätt till skolgång och säkerhet som den svenska regeringen talar varmt om och vill föra in i svensk lag. Både lärare och elever har svårt att förstå hur ord och handling hänger ihop.

Ny praxis kommer som en kalldusch

För de flyktingungdomar som räknat med att de, som är under 18 år, skulle få ett permanentuppehållstillstånd är den nya praxisen en kalldusch. Och inte känns det bättre av att barnkonventionen är upphängd i klassrummet. Vackra ord om skolgång och säkerhet till världens alla barn rimmar illa med den verklighet som de här ungdomarna fruktar.

– Hela världen säger att de värnar mänskliga rättigheter, men det är bara prat. Vi är också människor. Vi behöver också fred, vi behöver också frihet, säger Zekrullah Shahrokhi. (Även han heter egentligen något annat.)

Ministern i Agenda

Vad svarar regeringen ungdomarna som insett att risken att utvisas blivit större?

I söndagens Agenda intervjuas migrationsminister Morgan Johansson (S).

Agenda sänds söndag 23 oktober klockan 21.15 i SVT2 och i SVT Play. Titta i efterhand? Klicka här.