På valvakan för utmanaren Kilicdaroglu var det musik och glada miner. Nu kommer våren, sa partifunktionärer och stämningen var elektrisk. Men det var innan siffrorna från rösträkningen lade sordin på upprymdheten.
Hopp är förföriskt. Den senaste månaden har hoppet gjutit liv i ena halvan av det polariserade Turkiet.
Så mycket pekade till oppositionens fördel. Missnöjet med den katastrofala ekonomin och skenande inflation, som gör turkarna fattigare för varje dag som går.
En ovanligt samlad opposition såg ut att kunna fånga upp den oheliga alliansen av Erdogan-motståndare i oförenliga politiska läger.
Kurder och turkiska nationalister ställde sig bakom samma kandidat med målet att rösta bort Erdogan. Opinionsundersökningar pekade på en klar ledning.
Drömmen om ett annat Turkiet verkade möjligt, efter mer än tjugo år av Erdogan vid makten.
Oppositionen har aldrig varit så nära
Men drömmen kom på skam när bilden av valresultatet klarnade. Erdogan har visserligen backat jämfört med det senaste presidentvalet 2018, men med snudd på hälften av rösterna har han en tydlig ledning mot Kilicdaroglu inför den andra valomgången.
Oppositionen har aldrig kommit så nära att utmana Erdogan i ett presidentval. Inte dåligt med tanke på att de utmanar en auktoritär ledare som har statsapparaten och medier i sitt grepp. Men det är en klen tröst för de som väntade sig en förändring av just det.
En annan viktig valtrend är att högernationalismen har vind i seglen. Ultranationalistiska MHP gick bättre än väntat, vilket säkrar Erdogans koalition en majoritet i parlamentet.
Det ger Erdogan en viktig psykologisk fördel, eftersom många vill se ett enhetligt styre, där parlament och president drar åt samma håll.
Den tredje presidentkandidaten Sinan Ogan, som gick till val på att kasta ut 3,5 miljoner syrier, fick fem procent av rösterna och har ett starkt förhandlingsläge inför den andra omgången av presidentvalet.
Utmanaren Kilicdaroglu chans att vinna över Erdogan i en andra omgång framstår som blek. Känslan i Turkiet är att det i praktiken redan är avgjord.
Det skulle innebära fem år till med Erdogan. Då har hans styrt Turkiet ett kvarts sekel.