Det handlar om långa väntetider, dålig kontroll eller gode män som inte går att få tag på. Och för de ensamkommande kan bristerna få förödande följder.
En god man till ett ensamkommande barn ska se till vad som är bäst för barnet, och hjälpa till med kontakterna med myndigheter som Migrationsverket, familjehem och skola.
Många får kritik
Kommunernas överförmyndare utser gode män och ska granska att de gör ett bra jobb. Men SVT:s kartläggning visar att 35 procent av kommunernas överförmyndare har fått kritik av länsstyrelserna.
Det vanligaste är att det tagit flera månader för barnen att få en god man. I flera kommuner handlade kritiken också om att barnen eller ungdomarna inte hade fått uttala sig om den gode mannen, något de har rätt till enligt lag.
”Det var kaos”
Överförmyndarförvaltningen i Stockholm är en av dem som fått kritik. De erkänner att de hade kaos i början.
– När så många kommer under så kort tid så var det kaos i början, men vi är på väg att ordna upp det nu, säger förvaltningschefen Håkan Andersson.
– En bra god man kan vara livsavgörande för de här barnen, berättar Heléne Sidoli, som är god man i Malmö kommun. Jag har fått ta över fall snabbt, där den gode mannen har försvunnit, ombudet är på semester och ingen vet om de ens har lämnat in något yttrande efter asylutredningen.
Kiruna får allvarlig kritik
En annan av de kommuner som fått allvarlig kritik är Kiruna. De har både haft långa väntetider och får också kritik för att de ensamkommande barnen inte har fått säga sin mening om den gode mannen innan den tillsätts.
Chefen för överförmyndarkontoret i Kiruna är Anders Karlsson, och han säger att de tar till sig av kritiken. De har ändrat sina rutiner, men han menar också att det ibland är svårt att veta var ungdomarna befinner sig.
De flyttas av Migrationsverket om de skrivits upp i ålder eller avviker efter att de fått nej till uppehållstillstånd.
– Men vi jobbar mycket i samverkan med våra boenden för ensamkommande för att se till att det fungerar bra med de gode män vi har, säger han.
Så gjorde vi undersökningen
Varje kommun är skyldig att ha en överförmyndare eller överförmyndarnämnd.
Deras uppgift är att utse gode män, förvaltare och förmyndare och att sedan kontrollera att de sköter sig.
Överförmyndarna i sin tur granskas av de sju länsstyrelser som har tillsynsansvar.
Dessa sju länsstyrelser ska varje år granska överförmyndarna och avge en rapport.
Vid förra årets granskning samlade vi in samtliga tillsynsrapporter under åren 2012-2015, totalt 471 rapporter.
Rapporterna läste vi igenom och systematiserade olika uppgifter i en databas för att kunna se mönster och eventuella brister i verksamheten.
Efter den granskningen publicerade vi ett stort antal nyhetsinslag som man kan ta del av här.
Nu har vi kompletterat den databasen med uppgifter från 2016 års tillsynsrapporter.
Eftersom länsstyrelserna 2016 hade ett särskilt uppdrag att titta på hanteringen som rör ensamkommande barn valde vi att granska just den biten lite närmare.
I vår granskning upptäckte vi att i över var tredje tillsynsrapport från 2016 (64 av 184 rapporter eller 34,8 procent) upptäckte länsstyrelserna brister i någon av de slumpvis utvalda akterna när det gäller hanteringen av ensamkommande barn. Överförmyndarna kritiserades bland annat för att det tagit flera månader för kommunen att ens utse en god man. I flera kommuner handlade kritiken också om att barnen eller ungdomarna inte hade fått uttala sig om den gode mannen, något de har rätt till enligt lag.