I mitten av 1990-talet kom polacken Krzysztof Matyjaszewski och japanen Mitsuo Sawamoto oberoende varandra på ett effektivare sätt att tillverka polymerer jämfört med tidigare.

Som pärlor i ett halsband

Polymerer är ämnen som består av långa kedjor av mindre molekyler som är kopplade till varandra som pärlor i ett halsband. Den mest välkända polymeren är plast, och att man nu har kommit på en ny metod att tillverka plast kanske inte känns så uppseendeväckande.

Men det är inte för att tillverka plast som metoden ”The Atom Transfer Radical Polymerization” (ATRP) är spännande.

Kontrollera tillverkningen

Poängen är att Krzysztof Matyjaszewski och Mitsuo Sawamoto kom på hur man kan kontrollera tillverkningen av polymerer och därmed konstruera helt nya typer av material som har precis de egenskaper vi önskar:

Superhårda eller väldigt mjuka och plaster som förstör sig själva. Material med egenskapen att minnas. Material med inbyggda proteiner som kan inplanteras i kroppen, kanske en muskelvävnad som har förmågan att läka sig själv.

Attackerar cancerceller

Krzysztof Matyjaszewski har föreslagit att ett användningsområde skulle kunna vara läkemedel som bara attackerar precis det som ska bekämpas, exempelvis en cancertumör och inte omkringliggande vävnad.

Redan idag används metoden i kommersiellt för att tillverka ämnen som lim, tätningsmedel, bläck med mera.

Gensaxen är en ständig favorit

Men den stora kemipris-kandidaten är gensaxen Crispr-Cas9. Det är en metod att klippa och klistra i gener – och är inspirerat av bakteriernas sätt att skydda sig från virusangrepp. Idag är Crispr-Cas9 ett extremt effektivt verktyg i laboratorier runt om i världen.

Det används också för växtförädling och för att bota svåra sjukdomar. Just nu pågår experimentbehandlingar mot den genetiska sjukdomen sicklecellanemi som har visat sig vara effektiva.

Säkra Nobelpriskandidater i framtiden är fransyskan Emmanuelle Charpentier och amerikanen Jennifer Doudna samt Feng Zhang, kines verksam i USA.