Det var i fredags som amerikanska rymdstyrelsen Nasa lyckades med uppskjutningen av Orion. Den här färden nöjde sig Nasa med ett par varv runt jorden – för säkerhets skull helt utan besättning. Men det finns hopp om att kunna landsätta Orion på en asteroid, och så småningom även på planeten Mars. Men tills det blir av är det många steg kvar, och Nasa har ingen konkret tidplan, inte heller några pengar för ett sådant enormt projekt.
200 000 sökte till enkelbiljett ut i rymden
Desto mer högtflygande planer har det europeiska projektet Mars One, dit drygt 200 000 personer sökt om att få delta i uttagningarna för att bygga en första mänsklig koloni på Mars, med en avfärd från vår egen planet om 11 år. Det hela ska enligt planerna till stor del finansieras av en tv-dokusåpa med rymdfararna, producerad av världens näst största tv-produktionsbolag.
– Som det ser ut nu är jag på steg 2 i uttagsprocessen, så nu väntar en intervju som avgör om jag går vidare till nästa steg där man testar fysiska förmågor, säger Harald Frendin från Uppsala som ansökt och gått vidare i uttagsprocessen.
Mars One bygger på att deltagarna får en enkel biljett till Mars. Någon returraket finns inte, utan planen är att de 40 som skickas iväg ska bygga upp ett självförsörjande samhälle på grannplaneten, för att kunna överleva på egen hand.
– Jag har ett otroligt intresse för Mars. Så det är därför jag ansökt om att vara en av dem som är med och bygger upp det här, säger Harald Frendin.
”Totalt orealistiskt”
Men hur troligt är det då att projektet Mars One lyckas med vad man lovar – skicka iväg sin grupp dokusåpa-deltagare till Mars om drygt 10 år?
– Det är totalt orealistiskt. Tekniken är inte mogen, det är bara så enkelt. Hela Mars One-projektet bygger på en massa teknik som befinner sig i ett extremt tidigt utvecklingsskede, säger Sven Grahn, pensionerad rymdingenjör och tidigare projektledare för en mängd svenska rymdsatsningar.
Sven Grahns bakgrund som ansvarig för flera rymdprojekt gör att han betraktas som en av Sveriges främsta experter på rymdteknik och rymdfärder. Hans dom över Mars One-projektet är att det antagligen aldrig blir av och att det mer är att betrakta som ett oseriöst jippo.
– Mars Ones tidplan är en total fantasi. Allt är oklart – hur man ska kunna leva på Mars, hur man ska få mat att produceras på Mars, hur farkosten ska landa, den här typen av farkost finns inte ens, det finns bara en variant av en sådan farkost som man vill förstora, dessutom orkar inte den bärraket som man tänker sig lyfta hela den farkosten, bara att köpa raketerna skulle kosta 4,5 miljarder dollar med de priser vi uppskattar just nu, säger Sven Grahn.
”Big brother”-såpa
Det holländska företaget bakom Mars One hoppas kunna få finansiering av projektet genom att utforma det som en dokusåpa, där deltagarnas förberedelser kan följas sekund för sekund. En av initiativtagarna är Paul Römer, som också var med om att skapa Big Brother. Ett avtal om tv-rättigheter har slutits med produktionsbolaget Endomol, som också äger rättigheterna till Big Brother. Både förberedelserna och livet på Mars ska skildras i dokusåpan, är det tänkt.
Men Sven Grahn menar att projektet som verkligt rymdprojekt inte rört sig en millimeter mot rymden utanför jorden.
– Det är värt att notera att Mars Ones tidplan förskjuts hela tiden med lika många dagar som kalendern förskjuts. Om det fortsätter så kan vi räkna ut att Mars One helt enkelt aldrig blir av. Än så länge har de i alla fall inte lyckats röra sig ett enda tuppfjät mot målet att lyckas skicka folk till mars, säger Sven Grahn.
Mars på riktigt om 30 år
Däremot menar Sven Grahn att människan kommer att ta sig till planeten Mars, men snarare om ett 30-tal år, och i något rymdprojekt som också erbjuder möjlighet för hemfärd för astronauterna som deltar.
– Jag påstår inte att den här tekniken som krävs för mänskliga marsresor inte går att få färdigutvecklad, men det kommer inte att vara gjort om 11 år. Betydligt mer välfinansierade rymdorganisationer har därför tidplaner som sträcker sig längre bort i tiden, snarare 30 år, säger Sven Grahn.
– Det finns en massa andra bekymmer också med de här planerna, till exempel hur det är att leva med reducerad tyngdkraft länge. Nyligen upptäckte man att det leder till permanenta skador på synnerven när den minskade tyngkraften skapar ett tryck på ögat inifrån huvudet, säger Sven Grahn.
Kosmisk strålning
Rymden och planeten Mars, med dess mycket tunna atmosfär är också en väldigt mycket mer oskyddad plats än Jorden.
– Ett problem är hur man skyddar ett rymdskepp och dess besättning mot kosmisk strålning. Här på jorden har vi ju ett fint magnetfält som skyddar oss mot den kosmiska strålningen. Dessutom fortsätter strålningen när man befinner sig på Mars eftersom Mars inte har den typ av skyddande magnetfält som finns kring Jorden, säger Katja Lindblom, föreståndare för Slottsskogsobservatoriet i Göteborg.
Även hon tror att andra än Mars One kommer lyckas ta sig till Mars på längre sikt.
– Mellan 25 och 30 år är realistiskt tror jag, för att man ska kunna lösa problemen. Nasas Orion skulle kunna vara en potentiell bärraket, men det europeiska Mars One-projektet har ingen idé om vilken bärraket de ska ha. Och landningen är också ett problem. Mars har inte mycket atmosfär så det gäller att få till en mjuklandning, säger Katja Lindblom.
Att många risker och problem inte är lösta ser Mars One-sökande Harald Frendin delvis som ett nödvändigt ont med resan:
– Det är en väldigt farlig resa, definitivt, men man får väga riskerna mot vad man kan få ut av det hela.
