Jamie Elsila är astrokemist på Nasa och hon väntar på att få bryta förseglingen på en borrkärna som astronauterna på Apollo 17 tog med sig hem från månen i december 1972.
– Jag ska bokstavligen koka te på månstenen! Den ska koka i vatten under 24 timmar och helt lösas upp och därefter kan jag analysera innehållet. Jag är exalterad och spänd över vad vi kommer att hitta, och blir glad över vad det än är, säger hon.
Vad ska du leta efter?
– Jag ska undersöka om det finns enkla organiska ämnen på månen som glycin, vätecyanid, formaldehyd och acetaldehyd. Det är molekyler som bygger upp aminosyror och protein. Vi vill veta hur livets byggstenar formades i det tidiga solsystemet.
– Redan på 70-talet upptäcktes organiska ämnen i månstenar men då kunde man inte avgöra om det var kontamination från jorden eller inte.
Varför behöver du en orörd månsten?
– De ämnen jag letar efter är lättflyktiga och riskerar alltså upplösas när de får kontakt med jordens atmosfär. Den bit jag ska analysera har först legat skyddad på 15 cm djup på månen, och när den borrades upp placerades den omedelbart i en vakuumbehållare.
Varför sparade Nasa att antal stenar från månlandningarna?
– Idén bakom att försegla månstenarna till framtiden var att låta forskare som ännu inte var födda analysera stenarna med instrument som inte var uppfunna för att svara på vetenskapliga frågor som ingen än hade ställt, säger Jamie Elsila.
Sammanlagt nio forskargrupper kommer att tilldelas orörda månstenar. De andra forskargrupperna ska bland annat undersöka hur mycket vatten som finns bundet i mineraler på månen, leta efter spår av vulkanisk aktivitet och bestämma hur gamla månstenarna är.
Nasa har inte ännu bestämt hur förseglingarna ska brytas, men Jamie Elsila hoppas att hon ska få sin borrkärna om några månader.
Se filmen Första månlandningen i Vetenskapens Värld på måndag kl 20.00 i SVT2 eller på SVTplay från och med måndag.
Månstenar
Mellan åren 1969 och 1972 gjordes sex bemannade resor till månen, Apollo 11-14 samt Apollo 15-17. (Apollo 13 landade aldrig).
Astronauterna plockade sammanlagt 382 kg månsten, grus och damm som fraktades tillbaka till jorden.
Astronauterna använde sig av plocktänger, specialanpassade krattor, skopor och borrar för att plocka upp material från månens yta.
Den tredje största månstenen som har tagits hem från månen väger 9 kg och har fått namnet Big Bertha. Analyser av stenen visar nu att den är drygt fyra miljarder år gammal och härstammar från jorden.
Källa: Nasa, Science