Denisova-grottan i Sibirien blev världsberömd för nio år sedan då man fann en bit av ett mänskligt lillfinger inne i grottan. Det visade sig tillhöra en helt ny grupp av människor som fick namnet denisovamänniskan.
Fram till idag har man upptäckt kvarlämningar av sammanlagt fyra denisovaindivider och tre neandertalare i grottan. Man har också hittat en liten bit från en arm som har tillhört en 13-årig flicka. Analysen av arvsmassan visade att hennes pappa var denisova och mamman neandertalare.
Duktiga jägare
Denisovamänniskor och neandertalare tycks alltså ha samsats i grottan i alla fall någon gång men forskarna har inte haft någon aning om när eftersom man tidigare inte har kunnat datera lämningarna i grottan.
Men nu har man för första gången kunnat göra en tidslinje över grottans historia. Den visar att den första denisovamänniskan flyttade in i grottan för minst 200 000 år sedan.
– Vi blev väldigt överraskade av att grottan har varit bebodd så länge. Det visar att de måste ha varit duktiga jägare och samlare, säger Katerina Douka som är arkeolog och dateringexpert vid Max Planck-institutet i Tyskland. Hon är huvudförfattare till en av två artiklar som publiceras i veckans Nature.
Sista denisovamänniskan
De nya mätningarna visar också att neandertalare bodde i grottan för ungefär 100 000 år sedan. Det är också under den tidsperioden som den 13-åriga flickan levde. Den sista denisovamänniskan levde i grottan för ungefär 55 000 år sedan.
För att kunna få en så heltäckande tidslinje över livet grottan i Denisova har Katerina Douka och hennes kollegor använt en kombination av flera olika dateringsmetoder.
– De har gjort ett gediget arbete med att säkra tidsföljden i grottan. Förut har det funnits en osäkerhet runt dateringen, säger Mattias Jakobsson som är professor i genetik vid Uppsala universitet.
Smycken av älgtänder
Forskarna kan nu också datera de stenverktyg och andra föremål som man har hittat i grottan och det är intressant för att kunna se hur invånarna i grottan har utvecklats.
I de lager där man hittade benbiten från den denisovamänniskan som levde för omkring 55 000 år sedan, dyker det upp helt nya typer av föremål. Pärlor, tänder från älg med hål i som kan ha använts som smycken. Om det är denisovamänniskor som har prytt sig med halsband av älgtänder så tyder det på att de utvecklade en rikare kultur än vad man tidigare trott.
– Vi har också hittat slipade spjutspetsar. Det antyder att de kunde jaga genom att kasta spjut och alltså inte behövde gå nära djuret, Men vi kan inte vara helt säkra på om det verkligen är denisovamänniskorna som tillverkade dem, säger Katerina Douka.
Dateringsmetoder
Forskarna har använt sig av flera olika dateringsmetoder för att kunna få en heltäckande tidslinje över livet i Denisovagrottan.
Kol-14: Genom att använda sig kol-14 isotopens halveringstid får man ett mått på hur länge sedan en organism levde. Den här metoden kan dock bara användas för lämningar som är yngre än 46 000 år.
Genetisk analys: Forskarna utgår ifrån människans, neandertalarens och denisovamänniskans gemensamma förfader som levde för ungefär 600 000 år sedan och använder sig av en så kallad molekylär klocka. Mutationer i arvsmassan sker med en viss förutsägbarhet och genom att räkna hur många mutationer som har ägt rum i det DNA man analyserar går det att göra en uppskattning om hur länge sedan det var individen levde.
Optisk luminescensdatering: Ett sätt att mäta när olika mineral senast var utsatta för solljus. Kan datera åldern på fossil och artefakter som är mellan 300 000 till 20 000 år gamla.
Statistisk analys: Forskarna har använt samtliga tre metoder ovan och gjort en statistisk analys för att få fram en tidslinje över grottan.