Världen håller på att missa chansen att undvika allvarliga klimatförändringar. Det är ett av huvudbudskapen i den kommande mastodontrapporten från FN:s klimatpanel IPCC, som lanseras med början i Stockholm i september i år.

– Dörren för klimatmålen håller på att stängas, konstaterar den schweiziske professorn i klimatfysik Thomas Stocker, på besök i Stockholm.

Stocker leder arbetet med den första delen i den omfattande genomgång av klimatforskningens slutsatser som FN:s klimatpanel IPCC ska lansera under 2013-2014.

– Vi är mitt uppe i att färdigställa rapporten och håller nu på att gå igenom de över 30000 kommentarer vi fått in under den sista review-vändan. 250 forskare arbetar för högtryck med att slutkolla modellsimuleringar och skärskåda observationer och data. Allt för att göra rapporten så fullständig som möjligt, berättar Stocker.

Grunden för politikernas förhandlingar

Totalt handlar det om tusentals sidor och ett arbete som tagit många hundra forskare flera år att sammanställa. Och det är ingen betydelselös forskningssammanställning. IPCC-rapporterna utgör den vetenskapliga grunden och referensramen för klimatförhandlingar och hela den politiska striden om klimatet och utsläppen av växthusgaser.

Och den kommande rapporten kan få avgörande betydelse för jordens framtida klimat. 2015 skall enligt planerna ett nytt globalt klimatavtal bli klart. Och under åren fram till 2020, när klimatavtalet ska träda i kraft, bör också något drastiskt ska ske med världens växande utsläpp av växthusgaser – i varje fall om man enligt forskarna skall ha en rimlig chans att undvika allvarliga klimatförändringar. Det handlar alltså om ett antal nyckelår under vilka IPCC-rapporten kommer att utgöra den vetenskapliga grunden.

– Den här rapporten kommer få stora konsekvenser. Och det är man väl medvetna om, konstaterar Marianne Lilliesköld på Naturvårdsverket, som utgör svensk kontaktpunkt för IPCC.

Redan nu florerar utkast till de två första delrapporterna på nätet, upplagda av så kallade klimatskeptiker som kritiserar FN:s klimatpanel för hemlighetsmakeri.

– Vi beklagar att utkast spridits på det sättet. Det handlar om arbetsdokument och de som spridit dem har brutit sina löften som faktagranskare. I princip vem som helst har kunnat anmäla sig som faktagranskare och därmed blivit den del av processen och fått rapportutkasten. Vi har fått in tiotusentals kommentarer på det sättet. Så jag tycker att vi har en mycket öppen process, kommenterar Stocker.

1,3-5,8 grader till år 2100

På SVT Vetenskap har vi nu också, genom egna källor, tagit del av utkastet till den tredje delrapporten – och kan därmed för första gången ge en bild av det förväntade innehållet i den kommande IPCC-rapporten som helhet.

Å ena sidan är det tydligt att klimatforskningen gått fram rejält. Förbättrade klimatmodeller, nya kunskaper om allt från molnbildning, stoft i atmosfären och forna klimatförändringar till nya data om havsförsurning och hur smältande isar bidrar till höjda havsnivåer.

Men samtidigt som kunskapsbilden har blivit alltmer förfinad så är den grova bilden ungefär densamma som förut. Enligt forskarnas scenarier kommer världens medeltemperatur stiga med 1,3 – 5,8 grader till år 2100, jämfört med 1900-talets början. Spannet beror på hur stora utsläppen av växthusgaser kommer att bli under 2000-talet, men också på hur känsligt klimatsystemet egentligen är för växthusgaser.

Men det finns en avgörande skillnad från IPCC:s förra rapport 2007. Det har gått sex år. Sex år när utsläppen av växthusgaser fortsatt att växa i oförminskad takt, så när som på en liten dipp efter finanskrisen 2008. Mellan 2000-2010 växte i själva verket utsläppen i världen snabbare än på någonsin sen 1970, trots klimatförhandlingar och forskarnas alla varningar.

Nu ytterst nära att missa målen

Och det här är ett centralt tema, inte minst i den tredje delrapporten. Värden är nu ytterst nära att helt missa chansen att minska utsläppen i tid för att med rimliga medel hålla den globala uppvärmningen under de 2 grader som av forskare och politiker brukar anges som gränsen till verkligt allvarliga klimatförändringar.

– Den bild som nu växer fram är att dörren för klimatmålen håller på att stängas. Världens utsläpp måste börja minska inom några få år för att världen ska klara 2-gradersmålet. Och det framstår i dagsläget som ytterst ambitiöst, konstaterar Thomas Stocker.

Idag växer utsläppen i världen i en takt som motsvarar de värsta scenarierna i den kommande IPCC-rapporten, med förväntade temperaturökningar över 4 grader till år 2100. För att klara 2-gradersmålet måste världen antingen bryta alla trender och prognoser och börja minska de globala utsläppen inom några få år, senast 2020. Eller också måste man – vilket görs alltmer i den nya IPCC-rapporten – luta sig mer och mer mot det som kallas ”overshoot” och ”negativa utsläpp”.

Dammsuga upp koldioxid eller spruta kylande stoft i atmosfären

Med detta menas att mängden växthusgaser i atmosfären under 2000-talet kommer överstiga gränsen för 2-gradersmålet, men att man i efterhand hoppas kunna pressa ner nivåerna igen, inte minst med hjälp av olika tekniska lösningar för att i stor skala suga koldioxid ur atmosfären och lagra i underjorden.

Alternativt måste världen nyttja de andra tekniska lösningar för att i efterhand reparera ett havererat klimat – alltifrån att spruta kylande stoft i atmosfären till än mer science fiction-lika uppslag – som går under det gemensamma namnet geoingenjörsskap, och som också fått en utvidgad genomgång i den nya IPCC-rapporten.

Språket och tongångarna i IPCC-rapporterna är – som sig bör – sedvanligt faktamässigt och propert. Ingenstans står explicit att 2-gradersmålet börjar te sig alltmer orealistiskt. Men under ytan är det svårt att ta miste på budskapet: Världen håller på att missa chansen att undvika allvarliga klimatförändringar.