När AI-algoritmerna sköter vår individanpassade nyhetsvärdering får vi alla vatten på vår kvarn tills polariseringen får demokratin att krackelera. Frågan är hur vi ska lösa dilemmat när tekniken är på väg att ställa det fria ordet i konflikt med den fria viljan. 

I början på 2000-talet hette USA:s president George W Bush. Likt många svenskar var jag inte något större fan, men en sak imponerade. Han höll tal som tilltalade den kristna högern och sekulära väljare samtidigt. Hur var det möjligt?

Knepet var enkelt. Genom att väva in bibelcitat, men endast använda ovanliga verser, kunde orden passera obemärkta förbi icke-troende, samtidigt som kristna väljare uppfattade honom som djupt troende. 

Så sent som i början på 2000-talet var det sådana tricks man fick använda. Men nu lever vi i en annan värld. Vi behöver inte vända ut och in på oss för att säga två olika saker samtidigt. Idag har vi tekniska plattformar som gör det busenkelt.

För att demokratin ska fungera krävs att individer är fria att bilda sig en självständig uppfattning om sina åsikter.

Så länge medborgarna genom sin yttrandefrihet kan hålla sig informerade och genom val får möjlighet att uttrycka sin fria vilja får vi ett demokratiskt styre.

Men i takt med våra vetenskapliga framsteg blir vi allt bättre på att förstå hur människor fattar sina beslut. Författaren Yuval Noah Harari drar i sin senaste bok 21 tankar om det 21:a århundradet exemplet till sin spets.

Om man föreställer sig en framtid där vi blivit så bra på att manipulera människors beslut att vi kan bestämma vad någon ska vilja tycka, då är cirkeln sluten på sämsta tänkbara sätt.

Diktaturen och demokratin smälter samman när en absolut diktator ensam kan bestämma vad andra ska vilja tycka, och sedan låta dem genomföra det – demokratiskt.

Det kan låta avlägset, men vi är redan på god väg dit. Det är lockande att tro att den polarisering vi sett inom politiken berott på missbruk av våra sociala medier a la Cambridge Analytica, men tyvärr går problemet djupare än en slug politisk kampanj.

Det ligger hos algoritmerna som automatiskt optimerar sig själva för att servera din personaliserade nyhetsvärdering. Om man vill se dem i aktion räcker det att titta på ett par filmer om att jorden är platt på Youtube för att allt plötsligt ska förefalla handla om det eller andra konspirationer. 

Det knepiga med algoritmerna är att varken de själva eller deras skapare har någon politisk agenda. De är bara inriktade på en enda sak – att maximera tittartid. Det mest effektiva har visat sig vara att välja ut innehåll som roar oss, skrämmer oss eller gör oss indignerade.

Jag tror att den accelererande polariseringen vi ser är resultatet av att alla människor numera vandrar omkring i ett individanpassat kalejdoskop av saker som roar och skrämmer dem snarare än att delta i ett gemensamt offentligt samtal.

När våra huvudsakliga informationskanaler – utan mänsklig inblandning – omformar sig själva blir vi alla fångade av vår egen confirmation bias. Miljöpartister förfasas över okunniga deltagare i bensinskatteupproret samtidigt som SD-väljare blir alltmer övertygade om den nära förestående kulturella kollapsen.

Det här är resultatet av att ha lämnat kontrollen åt en AI-algoritm som blint maximerar lönsamhet.

Det kan man tycka vad man vill om, men det är ändå harmlöst jämfört med om algoritmens ägare, som i Yuval Noah Hararis exempel, optimerade utfallet på något annat. Google och Facebook besitter en makt som är fruktansvärd att föreställa sig i händerna på en totalitär regim.

Och samtidigt är det förmodligen lika illa att ge sig på att formulera ett regelverk för hur sociala medier får välja ut sitt innehåll. Att reglera vad man får säga till människor är per definition ett intrång i yttrandefriheten som ju också är en förutsättning för demokratin. Det här är ett av många fält där utvecklingen av artificiell intelligens leder till ett svårlösligt dilemma.

Tekniken håller på att ställa den fria viljan i konflikt med det fria ordet. Frågan är hur demokratin ska överleva om vi i framtiden tvingas välja mellan dess två grundförutsättningar.