M som i mobbing. M som i maktkamp. M som i Machiavelli.
Varumärket Moderaterna är helt enkelt i botten efter det senaste årets växande kris.
Det råder samstämmighet bland i stort sett alla politiska bedömare att Moderaterna, efter Anna Kinberg Batras brutala avrättning inför öppen ridå, står inför en brant uppförsbacke. Att Moderaterna, vem som än väljs, riskerar en stor valförlust 2018. Tiden räcker helt enkelt inte till för att vända skutan.
Partiet är i kris och splittringen bara fortsätter.
Under söndagen, när valberedningen för första gången skulle sammanträda för att diskutera efterträdaren, så krävde en av kandidaterna, den färgstarke Mikael Odenberg, en öppen process och sade sig få ”dåliga vibbar” av partiets tyngste kandidat, Ulf Kristersson som vill ha en intern hantering.
Anna Kinberg Batras sista tal som partiledare blev hennes retoriskt bästa. Tufft, rakryggat och osentimentalt mötte hon media. Tänk om hon varit så tydlig under den tid hon fick som partiledare – då hade kanske kuppen aldrig blivit av.
För kritiken mot Kinberg Batra var ju naturligtvis inte utan grund, varken från allmänheten eller från ”kuppmakarna” i hennes eget parti.
Hon använde sig ofta av ”papegojmetoden”, att undvika att svara på journalisters frågor och istället koncentrera sig på att stelt och mekaniskt upprepa sina budskap. Hon upplevdes då mer som en maskin än som en människa.
Jag har som medierådgivare och krishanterare ofta sagt att just detta är det värsta oskick politiska ledare kan ägna sig åt.
Det är som att de tar med sig det sämsta från politiska debatter: att bara harva sina egna budskap, undvika motståndarens frågor och ständigt tala förbi varandra.
Och här tror jag vi har nyckeln till Kinberg Batras fall: Utspelet i januari i år om att M nu skulle börja samtala med Sverigedemokraterna.
- Vad menade hon?
- Talade hon om samarbete?
- Talade hon om att regera med stöd av SD?
Journalisternas frågor – som ju också var de väljarna ville ha svar på – lämnades obesvarade eller fick ”papegojasvar”.
Fortfarande talar ledande moderater, partisekreteraren Anders Edholm så sent som i lördags, om att Kinberg Batra blev ”missförstådd”. Det blev hon inte. Det dunkelt sagda är ofta det dunkelt tänkta.
Enligt min uppfattning har både Fredrik Reinfeldt och Anna Kinberg Batra haft stor mediekompetens i sin stab. Reinfeldt hade förre PR-konsulten Per Schlingman och Kinberg Batra har bland andra haft rutinerade Hampus Knutsson från PR-byrån Prime.
Det handlar inte om dåliga rådgivare utan om att partiledare måste ha kommunikationen – med väljare och media – i själva blodomloppet.
Den begåvningen kan inte trollas fram, den kan bara förfinas och förbättras med medie- och budskapsträning. Och då helst med konsulter utifrån som inte har partibok eller ”tillhör laget”.
Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson tillhörde ”AKB:s” innersta krets, är medansvariga för den politik som förts och är de två kandidater som nämns som hetast.
För Moderaterna står nu frågan: Är dessa två så mycket mer förtroendeingivande än Kinberg Batra var? Är de mer kommunikativa? Kan någon av dem i ett trollslag skingra dimmorna kring SD-utspelet i januari, vad som egentligen menades med ”samtal”?
Partiräven Gunnar Hökmark lär en gång ha sagt: ”Gör man som man har gjort så blir det som det har blivit”.
Ett uttalande späckat av politisk klokskap och något Moderaternas valberedning i sin svåra uppgift borde ta till sig.
M som i maskin måste bli M som i människa – det är den nya partiledarens viktigaste uppgift om Moderaterna ska kunna återupprätta förtroendet.
