Den 23 juni röstade det brittiska folket för en “Brexit”, vilket innebär att Storbritannien kommer lämna den europeiska unionen.
Många menar att Brexit kommer få en dominoeffekt; fler länder lämnar, populistiska krafter stärks och vi får se början på unionens upplösning.
Riskerna ska inte underskattas, men de bör inte heller överdrivas.
Brexit är ett sorgligt kapitel i europeisk historia. Det skadar vår ekonomi och det innebär ett steg från det enade Europa många av oss eftersträvar. Samtidigt ser vi hur alltfler börjat stå upp för Europasamarbetet.
Kärleksförklaringarna för unionen hörs tydligare än på länge och kanske från fler håll än någonsin. På Londons gator demonstrerar människor i tusentals för att vara kvar, många av dem som röstade för att lämna har redan ångrat sig och över fyra miljoner människor har skrivit under för att hålla en andra folkomröstning.
Samtidigt visar opinionsundersökningar i Sverige, Frankrike, Österrike, Finland, Nederländerna, Danmark och Tyskland att stödet för EU kraftigt ökat sedan folkomröstningen.
Det är allt annat än självklart att fler kommer lämna och vi ser i nuläget inga tecken på att unionen är på väg att upplösas. Tvärtom: många som aldrig tidigare engagerat sig politiskt står upp för unionen. Allt fler efterfrågar mer Europa snarare än mindre.
Men även om stödet för europeiskt samarbete stärkts så finns legitim kritik mot det EU vi ser idag. Samarbetet balanserar på en skör tråd och Brexit måste tas som en väckarklocka om unionen ska överleva.
Storbritanniens utträde innebär att ett av de minst konstruktiva länderna försvinner. I kombination med det ökade stödet finns nu momentum för att reforma samarbetet.
Detta är en chans att sluta med onödiga regleringar och istället bygga det Europa dess befolkning efterfrågar.
Det är fullt möjligt att hantera de kriser vi står inför. Hade det gjorts tidigare hade populistisk tillväxt kunnat hindras och Brexit kanske undvikas.
Till att börja med måste Europas ledare sluta skylla sina egna tillkortakommanden på EU, stå upp för unionen och sätta våra gemensamma intressen före kortsiktiga politiska vinster.
Många regeringschefer pratar om behovet av reformer utan att inse att det är de själva som måste reformeras.
Vidare behövs en gemensam gränskontroll för att hantera de externa gränserna, och ett europeiskt FBI för att hantera vår gemensamma säkerhet.
Euroländerna måste samarbeta bättre och vi måste ta klimatansvaret på större allvar. De viktiga steg som tas för integration måste synas tydligare. Däri ligger att politiker och media måste bli bättre på att förklara hur EU fungerar.
Det europeiska samarbetet innebär stabilitet, att handelsbarriärer krossats, att människor kan resa fritt, och mycket, mycket mer.
Vi måste bli bättre på att försvara unionen. Men ska unionen överleva måste vi också jobba för att utveckla den.
