Rätt agenda i Bryssel är en förutsättning för ett handlingskraftigt Europa. En vän av Europa ser till att samarbetet inom EU fungerar över tid. En vän av Europa ser också till att hålla tillbaka överstatlighet som hämmar snarare än gynnar. För ett starkt EU krävs rätt agenda i Bryssel.
Ann Linde (S), EU-minister i den rödgröna regeringen, argumenterar idag på SVT Opinion, att EU behöver ägna sig mer åt social rättvisa och att EU därför måste anta den nya sociala pelaren.
Ingen är emot att människor i Europa ska få ökad trygghet. Men Linde missar riskerna med att inrätta denna nya pelare. Den innebär i förlängningen att beslut som rör alltifrån sjukvård till barnomsorg och lönenivåer flyttas längre ifrån medborgarna.
EU-samarbetet måste värnas, men om politikers svar på varje problem i Europa är mer makt till Bryssel och större EU-budget så riskerar samarbetet att undermineras.
När EU-toppmötet nu inleds i morgon i Göteborg under rubriken ”Social Summit for Fair Jobs and Growth” handlar det om mer än att via samtal lyfta viktiga sociala frågor.
Det handlar om att etablera en omfattande ny europeisk pelare, som innehåller 20 punkter om exempelvis stöd till arbetssökande, minimilöner, anställningsskydd, pensioner, barnomsorg och sjukvård.
Det är viktigt att alla stater tar ansvar för och utvecklar sina egna välfärdssystem. En hållbar ekonomisk utveckling och konkurrenskraft är något som eurozonen betonar.
Men EU ska inte ta över denna uppgift som ligger på nationella parlament att fatta beslut om. Istället riskerar en felaktig EU-agenda att underminera stödet för hela EU-projektet.
Människor måste känna tilltro och förtroende för EU och att rätt beslut fattas på rätt nivå.
Det finns gott om viktiga politiska områden för EU att prioritera i en tid som präglas av terrorhot, stor migration, klimatförändringar och tilltagande internationell konkurrens. Men istället har svenska regeringen valt att fokusera på det man kallar ”ett socialt Europa”.
Vi kristdemokrater ser gärna ett socialt Europa, men vi tycker inte att detta ska lösas genom en maktförflyttning av välfärdsfrågorna till Bryssel. Överstatlighet är inte svaret på alla problem.
I kölvattnet av Brexitomröstningen borde snarare EU-kommissionen inse att medborgarna inte vill att EU ska styra i alla frågor. Medborgarna vill att EU ska garantera fred och säkerhet, inte bestämma över medlemsländernas socialförsäkringssystem.
Sociala pelaren, som EU-kommissionen lanserade i våras, är i sig inte lagstiftande utan en form av överstatlig programförklaring med olika sociala mål som medlemsländerna förbinder sig till.
Det innebär att EU vidgar sin intressesfär, och att medlemsländerna godtar att välfärdspolitiken blir en angelägenhet för Bryssel. EU-kommissionen säger också att slutsatserna under arbetet med den sociala pelaren ska användas för framtida lagstiftning.
Vi som inte tycker att social- och socialförsäkringspolitiken är betjänt av nya EU-påbud måste säga ifrån nu. Annars riskerar vi hamna i en situation där vi förhandlar och kompromissar med länder som har helt andra system och ingångar om hur socialbidrag eller sjukförsäkring ska utformas.
Ett exempel på lagstiftning som redan är på väg är EU-kommissionens förslag till föräldraförsäkringsdirektiv.
Om det skulle bli verklighet skulle det bland annat innebära att Sverige tvingas tvångsreglera familjers uttag av föräldraledighet ytterligare.
Det är dubbelfel. Hur mammor och pappor delar upp föräldraledigheten ska bestämmas vid köksborden – inte i Stockholm eller Bryssel.
När Kristdemokraterna förra året lät opinionsinstitutet Demoskop undersöka svenskarnas syn på EU:s roll i familjepolitiken blev svaret entydigt. Av de tillfrågade säger 77 procent att de i liten eller ingen utsträckning vill se en EU-reglering av familjepolitiken.
Givet de många stora politiska områden som EU har att adressera framöver blir både den svenska regeringens och EU-kommissionens prioriteringar ännu mer märkliga.
EU behöver snarare hitta gemensamma lösningar på migrationsfrågan, stå upp för frihandel och säkra konkurrenskraften när den nya världens ekonomier går på högvarv.
Medborgarna förväntar sig att EU levererar inom områden som inte kan lösas ensamt av enskilda länder.
Därför har Kristdemokraterna varit pådrivande kring antiterrorlagstiftning, en bättre fördelning av migranter bland EU:s medlemsländer, EU-systemet med utsläppshandel, fler och bättre frihandelsavtal för att nämna några.
Överstatlighet behövs inom områden som dessa.
I tider av protestval i många länder med Donald Trump och Brexit som tydligast exempel är det särskilt viktigt att EU-eliten inte tillåts ta makt över frågor som medborgarna uppenbart inte vill att de ska ta.
Det sociala toppmötet i Göteborg ger dock tillfälle att diskutera dessa frågor i en mer konkret form. Regeringen behöver nu sluta lova runt och hålla tunt och istället övergå till att ge konkreta svar om faktisk politik.
Att redogöra för svenska folket varför man vill låta Bryssel utforma föräldraförsäkringen vore en bra början.
