Vi i Centerpartiet bortser inte från fakta bara för att de kommer från någon som Miljöpartiet inte gillar eller godkänner som källa. Inte heller är vår inställning till flygresenärer att de okynnesreser med flyg.
Vi vet hur vardagen ser ut för vanliga människor runt om i landet och vi är övertygade om att det är rationella val som får dem att välja flyg som färdmedel.
Vi längtar, till skillnad från Miljöpartiet, inte tillbaka till tiden innan flygets avreglering då flygresandet var en klassfråga. Istället ser vi med tillförsikt på den tekniska utveckling som sker inom flyget och vi följer noga både branschorganisationer, forskares och FN:s flygorgan ICAO:s bedömningar av hur flygresande och utsläpp kommer utvecklas.
När Isabella Lövin försvarar sin flygskatt lutad mot en skatteutredning som visar att flygskattens effekter är osäkra, när 8 av 10 remissvar från fackförbund, kommuner och företagare med flera uttrycker en oro för konsekvenserna av skatten och när lärdomar av andra länders flygskatt bekräftar remissvarens oro – då tar vi i Centerpartiet ett miljöansvar samtidigt som vi lyssnar på folks oro.
Då tittar vi på alternativen. Vi vet att det bästa sättet att påverka klimatet, som ju är globalt, är att vara ett föredöme. Vi måste göra saker andra länder vill kopiera. Flygskatten är inte en sådan lösning.
Även om Lövin gärna sprider myten om att ny teknik och alternativa bränslen saknas samt att de inte ens i en avlägsen framtid kommer minska utsläppen och höghöjdseffekterna, betyder inte det att hon har rätt.
Biobränslen används redan idag inom flyget och NASA har i praktiska studier visat att biobränslen minskar höghöjdseffekterna. Produktionen av dessa bränslen måste dock ökas för att efterfrågan ska tillgodoses och priset måste bli mer konkurrenskraftig.
Eftersom Sverige, genom vår skogsindustri, har råvaran i form outnyttjade rester från avverkning har vi alla möjligheter att bli ett föregångsland i omställningen till dessa alternativa bränslen.
Det finns alltså all anledning att börja i den ändan och införa en kvotplikt.
Med obligatorisk inbladning av förnybart bränsle blir nämligen alla flygningar grönare, oavsett antal passagerare eller om det rör sig om en ren fraktflygning.
Kvotplikten gynnar dessutom investeringar i nya flygplan vilka, genom sin lägre förbrukning och effektivare förbränning, ytterligare minskar skadorna även på hög höjd.
Lövin gör fler tankevurpor än så när hon försvarar flygskatten.
Bland annat kopplar hon den till utbyggnaden av höghastighetståg trots att det inte finns en koppling. Även om vi i Centerpartiet är för byggandet av höghastighetsbanor så vet vi att dessa inte blir tillgängliga på många år. Därför satsar vi också betydligt mer än regeringen på underhållet av järnvägen.
Innan tågen blir ett realistiskt alternativ är det fel att försvåra för människor att resa.
Som Miljöpartist jämför Lövin också ofta flygskatten med de skatter som bilister betalar på bensin eller diesel. Hon glömmer då att berätta om den avgörande skillnaden, nämligen att bensinskatten är en skatt på utsläpp medan flygskatten är en skatt på resan.
Till skillnad från bränsleskatter och vårt förslag på kvotplikt, är flygskatten alltså i sig ingen anledning för flygbolagen att väga in förbrukning och utsläpp när de ser över sina flygplansflottor och planerar för nya investeringar.
Eftersom miljön behöver en snabb omställning mot grön teknik tror vi i Centerpartiet inte på åtgärder som minskar företags möjlighet att investera i denna.
Det är djupt oseriöst och kontraproduktivt att, som Miljöpartiet, aggressivt och kategoriskt förkasta alla investeringar och miljöförbättrande åtgärder som flygtillverkare samt flygbolag gör.
Att flyget sedan länge är ett rött skynke för Miljöpartiet och att man helt resignerat för sina känslor vet vi. Tyvärr får detta negativa konsekvenser för klimatet.
Det både miljön och Sverige därför behöver är ett nytt grönt ledarskap och en miljöpolitik som inte bara gör sig bra på valaffischerna.
