I dag går Indonesien till val. 190 miljoner röstberättigade ska utse president, fylla ett parlament och välja regionala beslutsfattare.

Det är i många avseenden ett demokratiskt val i ett land som fram till 1998 var en av 1900-talets brutalaste diktaturer.

Men den positiva utvecklingen har en stor blind fläck: Västpapua.

Den västra halvan av Nya Guinea blev en del av Indonesien för 50 år sedan efter att 1025 papuaner röstade för integration i stället för självständighet i en FN-övervakad omröstning.

FN:s eget sändebud Chakravarty Narasimihan erkände dock 2001 att omröstningen var illegitim – men världssamfundet har ändå inte ställt krav på en ny folkomröstning, vilket är vad Västpapuas majoritet och motståndsrörelser, såväl beväpnade som fredliga, kräver.

Indonesien ger dock inte gärna upp Västpapuas regnskogar, palmoljeplantager och guld- och koppargruvan Grasberg (även känd som Freeportgruvan).

Naturresurserna förser staten med viktiga intäkter och det var dessa som lockade Indonesien hit i första läget.

Det är också Västpapuas ekologiska rikedomar som de senaste månadernas konflikt och flyktingkatastrof kretsar kring. Eller snarare: infrastrukturprojektet ”Trans Papua”.

Ett megaprojekt som kommer täcka Västpapua med tusentals kilometer asfalterad väg, resa hundratals broar och bana väg för en tsunami av skogs-, palmolje- och gruvnäringar.

”Trans Papua” motiveras med jobb och utveckling men kallas en förestående ekologisk och social katastrof av lokala miljö- och urfolksrörelser.

Inför valet har utländska reportrar portats från Västpapua, något som även stänger dörren helt för oberoende granskningar av de övergrepp på civila och bruk av kemvapen som indonesiska armén anklagas för – men bestämt förnekar.

Tills oberoende utredningar gjorts står ord mot ord.Klart är att de tusentals internflyktingar som uppehåller sig i Västpapuas djungler och bergsområden utan mediciner, förnödenheter eller tillgång till sjukvård måste vänta ett tag till innan omvärlden släpps in.

Indonesien har lovat FN:s råd för mänskliga rättigheter ett besök i Västpapua – men hittills inte förverkligat löftet.

Trots de desperata ropen på hjälp som tränger igenom bruset i sociala medieplattformar – en digital revolution som halat ut Indonesiens slutna ockupation av Västpapua och förtryck av dess befolkning inför allmän beskådan – har svensk press förblivit tyst.

Och till synes likgiltigt ointresserade inför den ohållbara utvecklingen i ett av världens mest slutna hörn.

Att bryta mediala publiceringsmönster är inte lätt, men det flagranta ointresse som svenska nyhetsredaktioner visar för den blodiga tillvaron i Västpapua våren 2019 är inget annat än ett journalistiskt svek.

Främst mot sina egna budord att inte blunda för orättvisor som drabbar oskyldiga.

Fotnot: Syre Global är den enda svenska nyhetsredaktion som hittills bevakat den väpnade konflikten och eskalerande flyktingkrisen i Västpapua