När Marita Ulvskog svarar i debatt blir det misstänkliggöranden och anklagelser ur luften.

I min artikel som riktade sig mot Stefan Löfven noterade jag den passivitet som präglat den socialdemokratiska regeringen. Intressant nog svarar inte Marita Ulvskog på en enda punkt. Inte en enda.

Inte när det gäller passiviteten att agera mot Nord Stream 2, inte när det gäller oförmågan att utforma en svensk politik för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, inte ett ord om passiviteten när det gäller att samla länderna kring Östersjön och norra Europa till en gemensam agenda för att fördjupa den inre marknaden, driva den digitala agendan och frihandelsarbetet.

Inte ett ord om hur regeringen la sig ner om upphovsrättsdirektivet eller mot att man slarvat bort klimat- och energipolitiken. Marita Ulvskog genmäler i sin replik inte mot mig i sak.

Däremot menar hon att jag inte bör öppna munnen på grund av Viktor Orbán samt att hon anser att vi moderater är emot social trygghet. Det är en låg nivå på debatten.

Vi har under lång tid varit tydliga mot Orbán. Orbáns parti är nu avstängt från EPP och kommer inte att kunna återinträda som medlemmar utan att de mycket konkret ändrar kurs.

Jag önskar att socialdemokrater hade varit lika tydliga mot sina rumänska partivänner – som bedriver antiziganistisk, homofobisk och korruptionsinriktad politik – som de har varit mot Orbán, och som vi är mot Orbán. Inte bara skicka ett tystlåtet brev om partivännerna i Rumänien.

Den rumänska socialdemokratiska regeringen vill legalisera korruption och förföljer myndighetschefer som bekämpar korruption, nu senast med utreseförbud för den person som man sparkat och som är tilltänkt EU-åklagare mot korruption.

I Slovakien ser vi ett korrupt och främlingsfientligt parti och på Malta förhindrade den socialdemokratiska regeringen undersökningar om den korruption som den mördade journalisten Daphne Caruana Galizia utredde.

Men på en punkt kommer Ulvskog och jag överens. Hon håller med mig om att Socialdemokraterna vill centralisera frågor om arbetsmarknad och socialpolitik till Bryssel. Hon anklagar mig för allt möjligt eftersom jag är emot detta.

Jag anser att dessa frågor bäst beslutas i nationella parlament och i enlighet med den svenska modellen.

Så fick vi samtliga frågor i min artikel utredda, även om Socialdemokraterna irriteras av svaren.