Jordens resurser är begränsade, vilket vi påminns om dagligen via media. På samma sätt är verksamma antibiotika, malaria-, och HIV-mediciner begränsade och gemensamma resurser som nu hotas, med enorma konsekvenser när det gäller att bedriva en effektiv sjukvård.  

Och likt ren luft och ett bra klimat är detta en global fråga, där inga murar eller ett Medelhav kan skydda oss från ”de andras problem”. 

Alla svenskar som släktforskar, kan läsa om släktingar som dog i till exempel lunginflammation. Sedan kom penicillinet, och lunginflammation blev en botbar sjukdom. Detta till trots, så dog förra året 800 000 barn före fem års ålder runt om i världen – i helt vanlig lunginflammation.  

Ännu inte på grund av antibiotikaresistens, vilken lurar runt hörnet och hotar oss alla, utan på grund av att fel diagnos ställdes, eller felbehandling och brist på förebyggande insatser, så som vaccination. 

Det paradoxala är att samtidigt som undermedicinen antibiotika finns i stort sett överallt i världen, så dör 800 000 barn i lunginflammation för att de inte får rätt behandling – eller för att de inte har fått en förebyggande vaccination.  

Samtidigt, och i samma delar av världen, används antibiotika i onödan för att behandla vanlig hosta.

Visst behöver världen nya effektiva antibiotika, och rätt incitament för att utveckla dem. Men framför allt så behövs det nya perspektiv: 

• Vi behöver och kan förebygga infektioner. Rinnande vatten på vårdcentralen till barnmorskans händer innan förlossningen; amning och bra mat och vaccination till alla.
• Vi behöver och kan använda antibiotika rationellt. Alla sjuka, i hela världen, behöver träffa en kompetent vårdgivare som kan ställa rätt diagnos och utfärda rätt läkemedel.
• Vi behöver, men har ännu inte systemet, för att producera existerande och nya antibiotika på ett hållbart sätt. Till exempel så har Sverige, likt övriga världen, brist på det så viktiga Penicillin G, som nu bara produceras i två fabriker i Kina.
• Vi behöver utbilda hela världens befolkning på samma sätt som i Sverige – till att förstå att antibiotika är en livräddande medicin men som inte skall tas i onödan.

Detta är vår analys på UNICEF; och hur vi vill bidra till att mänskligheten skall kunna dra nytta av medicinens landvinningar även i framtiden. 

Så vad kan då Sveriges befolkning, politiker och regering göra? 

För det första gäller det att förstå att effektiva antibiotika, malaria och HIV-mediciner, är en gemensam global, men begränsad resurs. Vi sitter alla i samma båt – precis som med klimatet.

Och just därför krävs det gemensamma globala insatser för att för att försvara dessa resurser, och den sjukvård som vi har vant oss vid, vare det sig är behandling av lunginflammation, proteskirurgi eller cancerbehandling.  

Det innebär att vi människor måste ha ett konsekvenstänk:   

Du som konsument måste vara noggrann med vilka livsmedel du väljer – hur mycket antibiotika används egentligen för den där billiga fläskkarrén och den lufttorkade skinkan? 

Och slutligen: ”Världens problem är våra problem.”  

Genom att höja kompetensen och kapaciteten i de fattigaste länderna kan vi gemensamt rädda den effektiva resurs som antibiotika är.  

Med andra ord: det är precis som med klimatet.