Vad innebär EU-domstolsbeslutet om att ge arbetsgivaren rätten att förbjuda alla religiösa, filosofiska och politiska symboler utan att den anklagas för diskriminering?
Det innebär kort och gott att arbetsgivaren ska ha rätt att förbjuda de symbolerna som egentligen inte har något med arbetet att göra.
På en religiös-politisk-filosofiskneutral arbetsplats bör alla medarbetare fokusera enbart på det gemensamma de har och det är arbetet och dess utveckling. Så, varför beslutet har väckt starka känslor?
Har du tänkt på varför den manliga islamiska klädseln som är också en religiös symbol inte finns på våra arbetsplatser överhuvudtaget? Vet du varför de muslimska männen kan anpassa sig och sin klädsel efter modet, tid och rum men inte kvinnorna?
Min fråga är varför våra diskussioner handlar alltid om de muslimska kvinnorna när vi diskuterar religiösa symboler?
De flesta kritiska reaktionerna mot beslutet kretsade kring slöjan, som om beslutet innebär ett direkt förbud mot den. Vi bör förstå och betona att beslutet handlar om ALLA religiösa, filosofiska och politiska symboler, inte enbart islamiska, och absolut inte specifikt slöjan.
Trots att beslutet är tydligt kan jag förstå de arga reaktionerna som följde efter från vissa religiösa grupper. De som själva vill bära slöja tror att de kan bli drabbade av beslutet och vill försvara sina självvalda symboler.
Slöjdesigner som tjänar pengar på att normalisera slöjan vill säkert inte mista sin inkomst, hela deras affärsidé går ut på att skönmåla förtrycks symboliken som slöjan innebär.
Sist men inte minst, de manliga hedersförsvarare som skulle förlorar sin viktigaste uppgift i livet om de inte kan kontrollera sina ägodelar (kvinnorna).
Det som jag inte förstår är att vissa debattörer, människorättsaktivister och politiker fokuserar på slöjan som om beslutet handlar enbart om den. Vad tjänar de på det?
Om vi inte ska prata om de filosofiska och politiska symbolerna och fokusera på de mest problematiska symbolerna, så är det förmodligen de religiösa. I det här fallet gäller beslutet absolut alla religiösa symboler, inte bara slöjan.
Varför har ingen ens besvärat sig med att nämna den manliga islamiska klädseln som också omfattas av beslutet? Svaret är att slöjan inte liknar någon annan symbol.
Den går inte att jämföra varken med islam när vi pratar om den manliga klädseln, eller när vi pratar om alla andra religiösa symboler i andra religioner.
En muslimsk man kan ta av sig sin religiösa turban, raka av sig skägget och ha på sig slips och kostym när han väl vill det.
Han kan ha på sig sin vita bönedräkt (Thawb/dishdasha) när han går till moskén eller när han ska på semester i något muslimskt land.
Däremot får en kvinna som bär slöjan aldrig ta av den. Slöjan liknar inte Davidsstjärnan, ett kors eller en kippa. Slöjan har direkt koppling till familjens heder.
När en kvinna bär slöjan signalerar hon att hon är en kysk och ärbar kvinna. Om hon tar av den förlorar hon helt enkelt sin kyskhet enligt den islamiska definitionen.
Slöjan är en enkelriktad väg. Ifall en kvinna vågar ta av slöjan riskera hon att förlora mycket på det.
Det kan i värsta fall leda till att hon mister livet. Det är sant att vissa kvinnor bär slöjan frivilligt men det är inte frivilligt att ta av den om hon någon dag ändrar sig.
Därför ska man aldrig förenkla jämförelsen mellan slöjan och andra symboler. Att göra det handlar antingen om okunskap om vad slöjan är och dess symbolik eller om naivitet.
Förstår man inte dessa grundläggande principer kan man missa hela poängen när man diskuterar religiösa symboler. I värsta fall kan man medvetet eller omedvetet gynna de kvinnoförtryckarna.
Sammanfattningsvis, jag tycker att det är självklart att arbetsgivaren ska ha rätten att bestämma i frågan om klädseln i sitt företag. Domstolsbeslutet innebär ingen direkt förbud, utan den bara ger arbetsgivaren en möjlighet att förbjuda om den vill.
Att arbeta är en ömsesidig överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.
Om arbetstagaren känner till att arbetsgivaren inte tillåter några religiösa, filosofiska eller politiska symboler är det lika bra att arbetstagaren som inte kan jobba utan alla sina symboler att söka jobb någon annanstans.
Det finns alltid gott om arbetsgivare som verkar inte ha några problem med några symboler. Alltså beslutet kommer inte att drabba någon.
Man kan ha på sig sina symboler och jobba hos dem som har samma symboler, hos de som inte störs av någon symbol eller hos dem som vill vara toleranta även mot de som är inte toleranta.
