Det blir nu Remain-anhängaren Theresa May som från och med i dag får förtroende och ansvar att ordna upp det kaos som Brexit-kampanjen har gett upphov till.
De som ledde kampanjen för Brexit har antingen avgått eller saknat förtroende för att nu ta Storbritannien ur de många djupa problem landet möter genom utträdet.
Kombinationen av regeringskris, som inte är över än utan nu handlar om formerna för utträdesansökan, politisk kris med partier som faller samman, ekonomisk och finansiell kris samt en konstitutionell kris för det Förenade Kungadömet tyder inte på att det är en succé att lämna ett samarbete som ger stabilitet, ekonomisk integration och politisk förmåga.
Pundet har fallit till de lägsta nivåerna på 30 år.
Britterna blev 10 procent fattigare över en natt.
Börserna har reagerat, inte bara i Storbritannien utan världen över. Inte minst har bankaktier tagit stryk.
De sänkta tillväxtprognoserna drabbar oss alla men främst britterna med en växande finansiell instabilitet som följd.
Med Theresa May, som hade parlamentsgruppens överväldigande stöd, kommer vi få se eftertänksamhet kring hur Storbritannien ska närma sig de förhandlingar som måste följa en utträdesnotifiering. Med andra hade beslut kanske fattats snabbare men med en väldigt större osäkerhet om förutsättningarna, framtiden och vad Storbritannien måste uppnå.
En ”norsk” relation torde vara utesluten för Brexitsidan. Handelsavtal som det EU nu tecknat med Kanada tar åratal att förhandla fram och kan bromsas eller stupa på enskilda EU-länders olika invändningar.
Ingen vet egentligen vilken relation britterna kommer att ha med sina viktigaste handelspartners i framtiden.
Sannolikt hinner Storbritannien inte sända in utträdesnotifiering förrän mot slutet av hösten eftersom de från den dagen måste vara beredda att få igenom förhandlingarna på de två år som EU-fördraget föreskriver.
Det är noterbart att huvuddelen av Brexitsidan fortfarande förutsätter full tillgång, vilket förutsätter att man böjer sig för EU:s lagstiftning, vilket man är emot. Man bortser också från att den inre marknaden varit möjlig bara genom det EU man vill lämna.
Det vi ser med säkerhet är en försvagad ekonomi som slår mot välfärd och jobb och ett Storbritannien som är i politiskt och konstitutionellt kaos.
Det är ett högt pris att betala även för dem vars tro på Sverige stannar vid den egna flaggstången eller på drömmen om en planekonomi.
Det är symptomatiskt att det blev en vän av Storbritanniens medlemskap i EU som fick ansvaret att föra landet vidare.