Britterna är outbildade idioter som inte förstår sitt eget bästa. Så kan man sammanfatta en tämligen enig kör av svenska kommentarer till Brexit.

Britterna har inte förstått att pundet kommer att rasa, att Londons tid som finansiellt centrum är över, att massarbetslöshet och handelshinder kommer att göra livet surt på öriket.

Men tänk om de verkligen förstått detta, men ändå – åtminstone en svag majoritet – röstat för ett utträde ur unionen? Tänk om detta handlar om helt andra saker än ekonomi?

En svensk ledarskribent (som jag inte tänker länka till, men han är på en bokstav när namne till en medarbetare på samma tidning på 1800-talet, känd för att ha uppburit lön från kungen för att skriva fjäskande, men när lönen drogs in skrev han så att han blev dömd till halshuggning och försatte kungen i en pinsam situation då han vägrade benådning) kallar den typiske brexitväljaren ”en allt igenom småskuren och vidrig person som försöker upprätthålla sitt inskränkta medelklassliv genom att sätta sig på andra”.

Den texten talar också om ”vita kränkta män”. Som om dessa skulle utgöra 52% av britterna. Som om kvinnor och människor av annan hudfärg genom sitt DNA omöjligen skulle kunna vara för Storbritanniens utträde.

Brexitväljaren hade varit Trumpnisse i USA, SD-väljare i Sverige eller röstat på le Pen i Frankrike. Någon annan förklaring till att så många britter vill lämna EU finns inte i den svenske kommentatorns värld.

Det där med kränkt kan man dock ta fasta på. Bland statsvetare är det väl känt att politik inte enbart handlar om siffror och rationella beslut, utan att känslor spelar mycket stor roll. Socialpsykologen Henri Tajfel ägnade en stor del av sitt liv åt att försöka undersöka hur vi människor fungerar i grupp.

Han fick eleverna i en skolklass att gissa hur många ärtor som låg i en burk och påstod sig dela upp klassen i två grupper efter gissningsresultatet. Alla var alltså medvetna om att indelningen var helt tillfällig.

Ändå visade sig deltagare i grupperna stödja varandra och kunde efter en kort stund argumentera varför den egna gruppen var bättre än den andra.

Tajfels slutsats var att vi behöver känna tillhörighet och ha självkänsla. Det är en mänsklig egenskap. Om den utnyttjas för goda eller dåliga syften är däremot något vi kan påverka.

Vi tror gärna att om vi skambelägger folk, så att de skäms, så bättrar de sig och blir bra. Men det är helt naturligt att värja sig mot skamkänslor.

 När Angela Merkel därför uppmanade britter att rösta för att stanna kvar i EU kände sig många kränkta, eftersom Tysklands förbundskansler inte borde lägga sig i britternas val.

Jag tror att Brexitsidan mycket väl kan ha vunnit över de osäkra väljare de behövde för att vinna tack vare Merkel.

Detta visar på så mycket. En politiker inser inte att folk reagerar tvärt emot vad hon tänkt sig.

Det visar både på politikerns bristande kontakt med verkligheten och varför konspirationsteoretikers fantasier om djävulskt uttänkta planer är så dumma.

För verkligheten uppför sig inte alltid enligt planen.