I veckans Uppdrag granskning – Sugardaddy fick hela Sverige bevittna hur polisen konfiskerade pengar från en kvinna som sålde sex.
Se reportaget: Sugardaddy
I inslaget hördes Sundsvallspolisen Henrik Blusi säga: ”Tanken är nu att vi kommer ta den här när han kommer ut utanför så att hon inte ska märka det, förhoppningsvis, så att det kan komma fler kunder”.
Polisen stod alltså utanför kvinnans dörr och väntade på att så många män som möjligt skulle köpa sex av henne, för att sedan ta alla hennes pengar.
Vi som undertecknar den här texten har själva erfarenhet av prostitution och är mycket kritiska till polisens agerande.
Det är inte standardrutin hos polisen att ta sexsäljande kvinnors pengar och vi ställer oss undrande kring vilket lagstöd polisen tillämpar när de agerar på det sättet.
Det här visar på behovet av att poliser utbildas i lämpliga strategier vid sexköp och ett respektfullt bemötande i kontakt med personer i prostitution.
Med dagens lagstiftning har vi inte brottsofferstatus vid sexköp vilket ger polisen utrymme trots att det inte är praxis bland poliser inriktade på prostitution att behandla oss på detta sättet.
Om vi hade rätt till brottsofferstatus skulle polisen ha minskat utrymme att ta vår ersättning.
De skulle inte heller kunna önska fler sexköp för lagföringens skull. Utan istället skulle de kunna hindra övergrepp, skydda oss och ge oss möjlighet till skadestånd och upprättelse.
Att få 1500 kronor konfiskerade kan innebära stora konsekvenser för en kvinna i prostitution.
Ett plötsligt ekonomiskt bortfall innebär en särskild utsatthet; som ett direkt resultat av att polisen tog kvinnans pengar måste hon högst sannolikt sälja sex en extra gång.
Av erfarenhet vet vi att de gångerna vid plötslig ekonomiskt bortfall ofta är de farligaste, pengar måste komma in så snabbt att vi tar större risker än normalt.
Att konfiskera våra pengar trots att vi inte gjort något brottsligt är att försätta oss i ytterligare utsatthet. I uppropet #intedinhora vittnade modiga vuxna och barn om sin utsatthet i prostitution.
Det är berättelser om grova övergrepp, men det är också berättelser om ett samhälle som sviker. Det är berättelser från en grupp som med all rätt har oerhört svag tilltro till myndigheter – framförallt polisen.
De få tillfällen när vi tagit mod till oss och anmält våld och sexualbrott av torskar har vi blivit illa bemötta och upplevt undermåliga polisiära insatser.
Den typen av agerande som visades i Uppdrag Granskning riskerar att sänka det förtroendet ytterligare och göra att vi känner oss ännu mindre trygga med att anmäla övergrepp.
Att polisen i Sundsvall tog kvinnans pengar visar på okunskap inte bara kring juridiskt lämpliga ingripanden, utan också kring prostitution.
Bland polisenheter med kompetens kring de här frågorna sker inte den här typen av ingripanden. Ska andra enheter inom polisen arbeta mot människohandel och prostitution måste de få utbildning.
Det skulle innebära att polisen får större kunskap om vilka åtgärder som är lämpliga vid sexköp.
Större kunskap kring de här frågorna skulle troligtvis även innebära ett bättre bemötande av oss. Kanske skulle vi äntligen känna oss trygga med att anmäla övergrepp till polisen.
Polisens konfiskering av sexsäljande kvinnors pengar har tveksamt stöd i lagstiftningen. Det innebär en särskild utsatthet för oss och vi får om möjligt ett ännu lägre förtroende för polisen.
Därför kräver vi att polisen skapar nationella strategier för hur de ska agera vid sexköp och i kontakt med personer i prostitution: sluta ta våra pengar och börja bygg förtroende.
Vi vill ha upprättelse och rättssäkerhet på riktigt, inte pinnar i er statistik. Vi vill bli bemötta som människor.
Vi är #intedinhora.
