I dagarna rapporterar SVT om massagesalonger som erbjuder sexuella tjänster mot betalning och om fenomenet sugardejting. Människor riskerar att utnyttjas och lagstiftningen förmår inte att förhindra detta.
SE REPORTAGET: Uppdrag granskning – Sugardaddy
I vårt yrkesutövande möter vi personer som säljer och som köper sexuella tjänster eller så arbetar vi med frågan på andra sätt.
Reportagen väcker våra tankar om hur vi bäst bör stötta den som upplever ett lidande och önskar förändra sin situation.
LÄS MER: Detta är sugardejting: ”Prostitution i lyxförpackning”
Det är lätt att överväldigas av känslor samtidigt som vi måste förhålla oss konstruktivt, med förnuft samt vetenskap och beprövad erfarenhet i ryggen för att nå förändring.
En vanlig konsekvens av nyheter som belyser utnyttjande är att fokus landar på den som blir utsatt, men för att nå fram till en hållbar förändring måste vi som professionella även nå den som utsätter.
Det är centralt att hen erbjuds en arena för hjälp utan att dömas på förhand, där vi ser bortom förenklade synsätt som gör kvinnor till offer och män till förövare, ett traditionellt sett normativt synsätt som dessutom osynliggör såväl samkönad sex mot ersättning som att kvinnor kan köpa och män sälja sexuella tjänster.
Historiskt har olika sexuella uttryck tillskrivits män och kvinnor, där mannen ansågs vara driftstyrd och med begränsad förmåga att styra denna drift, hans sexualitet ansågs därmed åtminstone i vissa kretsar vara dålig.
Allt medan kvinnan tillskrevs en kontrollerad sexualitet, liksom ett ansvar att styra mannens drift. Hennes sexualitet betraktades som den goda, i alla fall om den fick existera alls.
Denna syn påverkar individers och professionellas upplevelser och tolkningar av problem även idag, men också hur en person ser på sin chans att få hjälp från samhällets sida.
Att stigmatisera personer som köper sex riskerar att bli kontraproduktivt. Personerna vågar inte ta steget att söka hjälp eller gör det i ett för sent skede, när lag överträtts och orsakat skada för den berörda och dennes anhöriga.
Ofta finns en bild av vilka som köper sex, en stereotyp bild som gör att vi missar den som vi hade kunnat hjälpa. Samma sak är det med bilden av den som säljer sex.
Det gör att exempelvis vårdpersonal som möter personen inte ens ställer frågan. Kanske behöver vi, för att förändra läget, en screening likt den som görs för att ta reda på om en person utsatts eller utsatt någon annan för våld.
Den som söker hjälp för att förändra sitt beteende med målet att sluta köpa sex måste kunna få stöd, en direkt metod mot att minska efterfrågan på sexuella tjänster.
LÄS MER: Återvänder till gatan där hon mötte sexköparna
Här är det viktigt att möta individen utifrån dennes upplevelse av problem eller lidande. Som yrkesverksamma måste vi tydliggöra vår professionella neutralitet och erbjuda hjälpen villkorslöst.
Stigmatisering kan bli ytterligare en faktor som bidrar till att till exempel unga som sålt sex inte söker hjälp. Frågar vuxenvärlden om de erfarenheterna när de möter unga inom vården? Kan vi ta hand om svaren?
En negativ reaktion är rimlig i förhållande till det som skildras av de unga som utsätts, men som professionella får vi inte låta det påverka oss på ett sätt så att unga inte känner sig trygga att berätta om det som de varit med om.
Lagstiftning är ett sätt att reglera det som anses vara ett problematiskt uttryck för sexualitet, lagen avser att skapa normer och etiska förhållningssätt.
Att arbeta preventivt, genom rådgivning men också sexualupplysning och en professionell öppenhet i verksamheter som möter människor som utsatt eller utsatts är en annan stor och viktig pusselbit.
För att det ens ska vara möjligt måste vi kunna ta i ämnet på ett förbehållslöst sätt utan att drabbas av panik.
